I morgon ska till exempel Kristallnatten högtidlighållas i Stora Gogan.
Nassarna startade en pogrom i Berlin och runt om i Tyskland. Ett hundratal judar dödades, 20 000-30 000arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.
Min farsa var bara sexton år när han som ung judegrabb tvingades uppleva detta. Hans liv kastades över ända och han tvingades fly till Sverige och tryggheten med sina föräldrar.
Och ändå är jag mer än lovligt ointresserad av att högtidlighålla denna förfärliga händelse.
Ibland drabbas oskyldiga i hysterin kring svin-influensan.
Leif
Nancy
Jessica
Jessica Andersson har släppt en ny platta. Vi har sett omslaget förr, då med Nancy Sinatra.
Leif
Jag skulle gissa på att årets julgran blir grön.
Leif
Och så säger de att det aldrig händer något i Boden.
Leif
(Saxat ur NSD)
Timell och Kirchsteiger får konkurrens i hemsnickar-branschen.
Leif
Bakom varje råbarkad brottsling finns alltid förvånade anhöriga. Tänk om man
någon gång kunde läsa vänners eller anhöriga sanna kommentarer: ”Att det
skulle gå åt helvete för honom förvånar mig inte ett dugg. Han har alltid
varit en stor skit.”
Sensmoral: En mamma är aldrig ett objektivt karaktärsvittne.
Igår var det hundraårskalas för Glämsta sommarkollo.
Idag lyssnar vi på gamla Glämsta-sånger, till exempel den här som jag tror att Jack Spria skrev den svenska texten till. Orginalet, Sealed with a kiss, sjöng Brian Hyland and the Tremeloes.
Låten sätter garanterat en sträng i dallring för alla som varit på sommarkollo.
Vad som förvånade mig igår var att jag blev så rörd av att se gamla överledaren Hasse Baruch på scen, samt några ungdomar som senare sjöng israeliska sånger, för länge sedan glömda och begravda. Trodde jag. Musik är en märklig tidsmaskin.
Judiska församlingens sommarkollo, Glämsta, fyller 100. Jag har inte varit med på hela resan. men 1960 var jag där första gången och de följande sex somrarna också.
De första åren var i sanningens namn rätt ruttna, sju år gammal är det inte speciellt hejsan att vara ifrån föräldrar i en månad. Men det bättrade sig och på Glämsta har jag kysst min första flicka, lärt mig spela Johnny B Goode på piano av någon av bröderna Schenkman (Lillian och jag är inte överens om vilken av hennes brorsor som var min pianolärare).
Hursom, en av höjdpunkterna var att smyga iväg till HB på lördagarna för att vid tretiden lyssna på Tio-i-topp, vilket var ajabaja eftersom det var shabat.
Vad minns man annars?
Jo, att första gången jag stiftade bekantskap med Torsten Jungstedts skräckantologi ”Mannen i Svart” var i Smedjan där Ricki Neuman satt och högläste nån novell till vår skräckblandade förtjusning.
Att jag en sommar bröt armen på fotbollsplanen när jag ramlade ner i diket och nån skrattade elakt åt min klumpighet.
Att jag slog ut en tand på Henry när jag skulle kasta ut en Merry-flaska genom fönstret på Nya P. Något som jag hade dåligt samvete för i många år.
Att jag hade den stora lyckan att första sommaren få spela med i Jackie Schwarz fotbollslag.
Att en annan sommar var Jerzy Sarnecki nyanländ ledare från Polen och att han trots att han inte lärt sig svenska fick för sig att han efter lunchen skulle ställa sig på trappan utanför matsalen och ropa ut eftermiddagens fotbollsmatcher. Ett av lagen hette ”Knoll och Tott” vilket Jurek uttalade som ”Knull och Tutt” till vår oförställda munterhet.
Såna fånigheter minns man.
Vad mer?
Tja, att man kan känna sig rätt ensam på ett kollo med en massa ungar, men att det för det mesta går över.
Var och lyssnade på William Fitzsimmons igår på Södra Teatern. Skön snubbe, sköna låtar, skön publik.
Slår jag upp Svenskan idag för att få min upplevelse bekräftad. Men icke en rad om Fitzsimmons, i stället sida upp och sida ner om Joan Baez och hennes kärlek till Jussi Björling. Inget fel i det, eftersom såväl Baez som Björling är förträffliga, men trodde reportrars uppgift här i livet var att rapportera nyheter, inte det som vi redan visste.
Inte en rad som sagde Fitzsimmons. Lika illa i de andra blaskorna.
Okej, får väl dra mitt strå till stacken då.
Snubben spelar utsökt akustisk gitarr, sjunger känsligt om än möjligen en smula enahanda. Låtarna låter rätt mycket samma likadant, men gillar man det, vilket jag gör, är det inget fel med det.
Framför allt är hans mellansnack fantastiskt roliga och ståuppiga, även fast han sitter ner, med en känsla för tajming som påminner en hel del om Woddy Allens 70-talsståupp, vilket inte vill säga lite.
Någon som undrar vart gamle budgetministern Ingemar Mundebo har tagit vägen?
Den uppmärksamme hittar honom på Spotify – som reklamröst. Där delar han ut spartips och gör med sin alltjämt knarriga röst reklam för Ikano Bank.
Möjligen har banken – med Ingvar Kamprad som storägare – inte lyssnat tillräckligt uppmärksamt på budgetministerns råd och tips.
Så sent som i oktober meddelade ledningen att man skulle varsla och säga upp personal för att få bättre koll på kostnadssidan. Närmare sextio personer berörs.
Har en mugg som läcker brunfärgat vätska på badrumsgolvet sen helgen. Inte så kul.
Tror man att det ska bli fart på fastighetsskötaren, läckande vatten brukar ju inte vara populärt bland fastighetsägare. Minns vilken fart det blev på Primula, som bolaget heter som sköter Johan Humble och Gunnar Kussofskys kåkar, när det började lukta gas i köket. Hade väl tänkt mig någon liknande rask reaktion på mitt mejl i helgen.
I stället tyst som i graven.
Nytt samtal igår, fortsatt tystnad.
Nytt samtal idag, ingen action.
Har för mig att Johan Humble och Gunnar Kussofsky kom in i fastighetsägarbranschen via byggbranschen. Tycker de kan återgå till den verksamheten. Att sköta om hyresgäster är något som uppenbarligen inte passar herrarna.
Kris i Volvo, Huskvarna, SAAB och alla andra. Men det är först nu den
verkliga krisen visar sig. Carola gör sig av med hela sin personal.
Skakande! Tydligen får alla tre gå.
Nancy
Jessica
Ingvar
Ingemar
