Ser att gamle chefspatologen Yehuda Hiss på Abu Kabir dammats av i bråket om israeliska organstölder.
Riktigt hur Hiss passar in i Donald Boströms story har jag svårt att se, eftersom organstölderna varit kända och utretts och sedemera lett till att Hiss sparkats som chef för patologen. Dessutom drabbade stölderna såväl civila som militärer, israeler såväl som palestinier och gästarbetare.
Möjligen också min egen morsa, eftersom det var till Abu Kabir och Yehuda Hiss mamma transporterades efter att ha mördats av en självmordsbombare på Park Hotel i Netanya år 2020 på påsken.
Intervjuade Hiss för TV-dokumentären om mamma. Han var först ovillig, närmast avvisande att ställa upp,sa sig vara extremt upptagen och lät förstå att han tvingats av överordnade, oklart vilka, att ställa upp på intervjun.
Sen vidtog en närmast farsartade rundvandring där Hiss med glatt humrö guidade oss runt bland operationsbord, kylrum och lite annat smått och gott.
Intervjun förlöpte bra för Hiss ända tills jag frågade honom om han drömde om jobbet på nattet.
Hiss blev så förskräckt av frågan att han tappade de papper som han hållit i sin hand under intervjun.
När fotofrafen och jag äntligen kom ut på parkeringsplatsen, upptäckte jag att jag glömt min stillbildskamera uppe på Hiss kontor. Jag traskade tillbaka till hans kontor och fann en förvandlad man, han var kontaktsökande och pratig, pratig till förbannelse. Här skulle berättas ungdomsminnen, hans utbildning i Wien, vill jag minnas. Hiss berättade om sin leda vid sitt jobb, hur han ville sluta, göra något annat, han hade visst köpt sig en bit land. Han höll mig gisslan i säkert tretti minuter, tills jag urskuldade mig med att jag var tvungen att gå till den väntande fotografen.
Detta om detta. Nu skriver vi julen 2009 och livet går trots allt vidare, för såväl judar och muslimer som för kristna.
Beatles-galningen Pieter har gjort det här nätfyndet:
På sajten The Beatles never broke up hävdar någon att han hittat en kassett med ett Beatles-album som aldrig släpptes.
Låtarna är Four Guys, Talking To Myself, Anybody Else, Sick To Death, Jenn, I’m Just Sitting Here, Soldier Boy, Over The Ocean, Days Like These, Saturday Night och Mr Gator’s Swamp Jamboree.
John Lennon och George Harrison är fortfarande kvar och killarna turnerar än i dag.
Bakom sajten ligger James Richards som mixat låtar från Beatles-medlemmarnas soloplattor och fått fram hur det skulle ha låtit.
Här finns LennonsI’m losing you tillsammans med McCartneysUncle Albert och Isolation tillsammans med Listen to what the man said, som i Soldier boy.
Började ta pianolektioner när jag bara var sex. Mina föräldrar hade väl förhoppningen att jag skulle bli nåt slags underbarn som skulle få uppträda i Hylands Hörna. I bekantskapskretsen fanns en liten gosse, Semmy Stahlhammer, var överjävlig på fiol och nu tyckte morsan att världen även var mogen för hennes son.
I sexan fanns gamla käringen Kindell som gav lektioner.
Jag hade rätt lätt för mig samtidigt som jag var lat, en explosivt farlig kombination för den som tänkt sig bli ett världsnamn, så jag lärde mig egentligen aldrig noter utan memorerade i stället låtarna vilket gick bra i början. Det skulle dock på sikt visa sig vara en rätt dålig taktik.
Gjorde under kort period succé som lokalt underbarn på Lindvallsplan 4 och fick turnera runt i de lägenheter i kåken som hade piano. Särskilt med stycket Svunnen Lycka (käringen strök av någon för mig outgrundlig anledning över S:et) hade jag viss framgång.
Men, som sagt, noter lärde jag mig aldrig att läsa.
Ända fram tills idag, vill säga, då Tommy skickat mig dessa.
