Träffade Bosse Schön igår, god bless him. Han satt på krogen på Söderhallarna och skrev bildtexter till ytterligare någon bok om ytterligare någon svensk nasse.
Fick mig att börja fundera på vem som kan ha ritat det här fullständiga arkitektoniska haveriet. Och vad kan arkitekten ha gått på för illegala substanser under tiden?
Stället är ju som att titta på Disneys Fantasia, samtidigt som du tar LSD.
Entrén först; du måste klättra upp för åtta branta trappor, ta dig igenom dubbla dörrar, för att sen klättra ner för samma åtta jävla trappor för att komma in till Lolas Tobak.
Varför då?
Hade det inte varit enklare att sätta in en dörr i markplanet och skippa den här södervarianten av Lustiga Huset?
Väljder du i stället svängdörren in till saluhallen hamnar du i gångar som går diagonalt i förhållande till ytterväggarna. Hur förvirrande är inte det?
Ska du sen ta dig upp till apoteket och Indiska finns det trappor och rulltrappor utplacerade lite hipp som happ, så att du aldrig vet vilken väg du ska välja eller hur du snabbast kan du ta dig ur den här mardrömmen.
Så där fortsätter det; fult, kallt, en arketektonsik mardröm, en förolämpning mot närmaste grannen Medborgarhuset.
Fasaden påminner om något som någon diktator i Turkmenistan låtit uppföra.
Riv skiten och börja om från början.
Det ser ju jättemysigt ut.
Var ligger söder, för resten?
Du har märkt, antar jag, att halva Söderhallarna håller på att tömmas eftersom ingen hittar in utom de som är särskilt motiverade eftersom de ska till Systembolaget. Butiker har slagit igen. Trapporna har blivit värmestuga för A-lagare och frusna som tar en stilla holk utan att någon ingriper. I detta som en gång sågs som ett prestigebygge. Deprimerande. Upptäckte det när jag satt där och sålde böcker med bl a nämnde Bosse Schön. Vi sålde i stort sett ingenting men vi gav bort en deckare till en A-lagare som försäkrade att han aldrig läst en bok.