Hos kinesen med Mårten

Käkade lunch med Mårten igår. Hamnade efter lite turer på en kines på en tvärgata till Gamla Bro.

Platser fick vi med en gång, meny likaså. Så långt allt gott.

Men sen började det att köra ihop sig.

Det fanns som brukligt tre Dagens att välja på, A, B och C.

Mårten valde A, räkor, medan jag valde B, entrocote.

Eller valde och valde. Vi försökte. Men nånstans på vägen uppstod ett kommunikationsglapp mellan den mycket vänliga men en smula stressade kinesiska servitrisen med lätt rudimentära kunskaper i det svenska språket å ena sidan och två rätt puckade män å den andra.

Mårten beställde som sagt A och jag B. Det var lite oklart om servitrisen snappade vår beställning varför Mårten upprepade sitt A några gånger för mycket vilket fick mig att börja krampa. När flickan så frågade om om jag vill ha B så kände mig tvungen att sannlingsenligt svara svara “aa”. Vilket Mårten av någon anledning tyckte var humor.

Å så var han igång, den gode Mårten:

“Nu ska vi C, jag kan B att få en A.”

Ja, ni fattar själva. Inte konstigt om flickan började hacka obegripligheter och flacka med blicken.

Efter vad som kändes som en evighet fylld av skrattkramper var det så dags för nästa kontrovers.

Mårten var inte nöjd med den citronsås som serverades till räkkorna utan ville ha den vanliga äckliga sötsura röda såsen. Men se det var icke servitrisen med på alls. Hon framhärdade med sin citronsås, Mårten med sin röda.

Till slut förklarade hon att den sötsura inte passade till räkorna utan att den gick bra ihop med entrocoten.

Såg då min chans att sträcka ut en hand  till en kompis i nöd. Så jag till att peka på min tallrik där det faktiskt låg entrocote.

Men icke, min rätt innehöll även nudlar vilket tydligen inte heller gifte sig så väl med den röda.

I stället fick Mårten in en balja av den gula.

Maten var sådär.