Åt jullunch med Magnus igår på Sturehof. Som av en händelse hade sonen hans bokat bordat bredvid.
Det var en skön pre-julstämning inne på Sturehof, folk svischade in och ut, morsade på Jonathan samt Lars och Karin. Lars undrade om jag fortfarande var lika elak när jag skrev och det var jag väl tvungen att erkänna eller hålla med om eller vad man nu gör, när något stämmer.
Tiderna förändras och vi med dem. När jag var ung var kokkaffe bonnigt, medan bryggkaffe stod för det moderna och urbana. Nu ska det vara macciatos, lattes och hela den konkarongen, medan bryggkaffe har degraderats till gammalmansdricka.
Alltså beställde jag in en “bryggis” som jag plägar, från den unge kyparen.
Passade jag på att fråga vad kyparen själv kallar bryggkaffe för, kärt barn har ju många namn.
Hans favoritbenämning på det svarta giftet var “Snut-Java”, vilket jag tycker på ett mycket bra sätt beskriver utvecklingen, om vi nu kan kalla det vi nu upplever för utveckling.
Var där och käkade,hak och servis oklanderligt-men maten.Slätstruket var ordet.Tog toast skagen och köttbullar för dyra penningar inga sensationer precis.Kanske felet var att vi satt på fel sida.Ölen ruinerade oss,vi hade inte ett öre till garderoben när vi såg Loa Falkman och Babben i deras sista föreställning.