Vi har sedan en tid tillbaka en ny rabbin i Stockholms stora synagoga som heter David Lazar. Han är uppskattad och har på kort tid lyckats dra nytt folk till gudstjänsterna. Gott så.
Tidigare var vi utan rabbin i flera år och då gnällde folk på att det inte fanns någon förnyelse och ingen fart och fläkt under galoscherna. Nu när vi har Lazar finns det å andra sidan de som gnäller för att det är för mycket förnyelse och för mycket fart och fläkt under galoscherna. Ack ja.
Nyligen var det minneshögtid för förintelsens offer i gogan och återigen har Lazar rört upp känslorna hos några. Den här gången var det den ortodoxa rabbinen, Isak Nachman, som fann en förändring “chockerande och högst olämpligt”.
Nachman klagade, i ett brev till församlingens politiskt valde ordförande, på att Lazar på egen hand förändrat innehållet i Kaddish-bönen, bönen som de sörjande läser över sina döda.
“En del människor välkomnar förändringen och det är legitimt, medan många andra kan ha svårt att delta och svara amen på bönen (vilket man faktiskt är förpliktigad att göra), vilket även är legitimt.
Och så slutklämmen:
“Jag hemställer att man diskuterar förändringar av det här slaget, såväl bland tjänstemän som bland församlingens folkvalda innan man genomför dem.”
Och ordförande Alf Levy var snabb på hanen i sitt svar till Nachman, för säkerhets skull med kopia till samtligt nio förtroendevalda fritidspolitiker inom församlingen plus tjänstemän:
“Hej Isak, Jag delar helt din uppfattning att det inte får ske förändringar vid gemensamma högtider eller andra arrangemang utan att ansvariga för samtliga religiösa inriktningar i församlingen blivit tillfrågade och givit ett OK. Jag förutsätter att det som skedde den 27e var ett misstag som inte kommer att upprepas.”
Vad var det då för “chockerande och högst olämpliga förändringar” som David Lazar gjort och som politikerna behöver lägga sig i?
Jo, när Kaddish-bönen önskar “oss och hela Israel (det vill säga det judiska folket) frid och ett saligt liv”, så adderade Lazar helt enkelt formuleringen “och hela mänskligheten” på slutet av bönen, för att inkludera de gäster som inte var judar och som närvarade vid minneshögtiden i synagogan.
Bra gjort av Lazar, tycker jag och inget som några församlingspolitiker ska lägga sig i.
TACK Bernt.
Vad är det för lekstuga? I min värld är det den s.k. religiöse ledaren, dvs rabbinen, som sätter dagordningen för när, var och hur en gudstjänst utförs.
När är givet, finns en kalender för det. Var, är delvis givet då det finns en befintlig lokal, ämnad för detta, men, en gudstjänst kan hållas var som helst . Och slutligen huret.
Den som har kompetensen på området och som fått förtroendet att i sin tjänst utföra denna tjänst, är troligen den som är bäst skickad att bedöma – om vi inte har anställt en hattifnatt – vad om är OK eller ej.
Jag blir oerhört bekymrad när jag på detta sätt blir varse att församlingsledningen gått ut med sådan kommentar. Är det så att den ortodoxa falangen inom vår församling, som vid sina enstaka besök i stora synagogan inte kan bidra till de mitzvot som genomförs under en gudstjänst, då de erbjuds att delta konsekvent tackar nej, skall ha synpunkter på gudstjänstordningen / innehållet?
Strävan att upprätthålla en enhetsförsamling är viktigt, men, det går åt två håll och DET bör tydliggöras från församlingsledningen.
Tack Lazar för att du sätter din prägel på en församling som är i stort behov av “friska fläktar”! å för övrigt, tror jag att den högsta ledningen inte är lika bekymrad som den materialiserade lokala.
Vilka ska annars “lägga sig i” när Herr Lazar bestämmer sig för att skriva sin egen Kaddish? Varför inte revidera hela altet när han nu väl är igång…
Det intressanta med Isaks agerande är att han principiellt inte är emot förändringar om han själv skulle utföra dem. Nu råkar Lazars ändring strida mot ortodox tolkning av judendom vilket är det som är problemet enligt Isak. Även om församlingen skulle rösta om det och det då skulle gå igenom skulle Isak fortfarande vara emot såsom han fortfarande är emot mixed sitting.
Vad Bernt och Elinoar inte förstår är att Församlingen är en enhetsförsamling. Det innebär att när man har gemensamma arrangemang så ska alla inriktningar vara representerade och kunna delta. Detta skedde inte den 27 januari. Istället ändrade Lazar egenmäktigt Kaddish bönen. Detta upprörde och sårade många överlevande. Det är det ni INTE förstår. Vad som sen sker i stora synagogan är en helt annan sak och har inte med detta att göra.
Ännu ett fånigt och inflamatorisk inlägg från herr Hermele. Det är nämligen inte en fråga om att trångsynta överlevare från Förintelsen har något emot att välsigna hela mänskligheten, det handlar om traditioner och en tusen år gammal bön. Och inte heller är det så att de närvarande icke-judarna helt plötsligt gått och lärt sig arameiska så att de kan följa med i och förstå bönen ifråga. Det handlar om intern församlingspolitik och inget annat: Den reforminriktade Stora synagogan har i det här fallet hand om en GEMENSAM samling – för både reforma och ortodoxa judar – och måste förstås om de vill att det ska fortsätta vara en GEMENSAM minnestund förankra eventuella förändringar även hos de ortodoxa. Vad gäller de egna gudstjänsterna för de reforma eller konservativa kan förstås Rabbin Lazar låta en same jojka veckans parasha om han vill.
Nu visar sig att rabbinen anser att siddurn i Stora Synagoga är också en Svensk uppfinning långt ifrån Masorti i hela världen. Så varför inte ändra som man vill, säger han utifrån hans kosmos? (från hans predikan Shabbat Shekalim 5.3.2011), och sorry Ofer om du tycker han får göra i Synagoga som han vill, egentligen finns stadgarna han måste följa och andra tjänstemän att samarbeta med. Det har är inte HANS Synagoga. Det är Judiska Församlingens. Vem är den eller dem som ska ställa det har till rätta? Det räcker inte med ordforandes brev och viserligen inte med gabbaims synpunkter. Men det är väl inom kompetens av kantorerna hur det rituella ska gå i vilken Synagoga som helst, men det är mjöl från en annan säck som man säger på spanska.
Nej Ofer, jag håller inte med dig i din sista mening. Gamla traditioner ska inte ändras av en rabbin över huvudet på medlemmarna i en synagoga, oavsett synagogans inriktning.
(Ännu mindre då i samband med en med andra inriktningar gemensam högtid.)
Men varje människa, även rabbiner, är tillåtna ett eller annat misstag i sin yrkesutövning. Det är mänskligt att fela. Det är hur man hanterar sina misstag som definierar människan.
Detta tillägg görs numera i de flesta konservativa och progressiva synagogor som jag besökt (i USA och Israel). Vi ber inte bara om fred för Israels folk utan för hela världen.
Liksom man där (se ovan) genomfört förändringen att i bönen Amida lägga matriarkerna till patriarkerna, Avot veimahot: Abraham, Isak och Jakob, Sara, Rebecka, Rakel och Lea. Även i Stockholm finns, såvitt jag vet, stor uppslutning omkring denna förändring.
Noterar att min sista, skämtsamma mening, skapat visst huvudbry. Det jag menar är att förändringar – dramatiska eller icke – i Stora synagogans egen verksamhet, som är förankrade hos de icke-ortodoxa medlemmarna och kantorerna, och i enlighet med stadgarna, inte är något som vi ortodoxa ska ha synpunkter på. Hela poängen med en enhetsförsamling är ju att leva och låta leva.
Om rabbinen valt att inte ens konsultera de religiösa tjänstemännen är det förstås tråkigt. Liksom Harry tycker jag dock att detta borde gå att lösa med samtal. Den organisation vi har i Stockholm kan ju rimligen vara ganska främmande för en Israelis/Amerikansk Rabbin, där ju Rabbinen oftast är allsmäktig chef.
Det här var för komiskt!
Det är precis dessa värderingar inom judiska församlingen som gör att jag och flera judiska vänner inte ens kan tänka oss medlemsskap.
Form som är viktigare än innehåll. Internpolitik som är viktigare än medkänsla och äkta engagemang.
Om våra tusen år gamla traditioner exkluderar dagens medmänniskor som vill fira en högtid med oss, då är det, med all respekt, traditionerna som bör bytas ut!
Och detta tal om enhetsförsamling är i praktiken nonsens. För att behålla stödet från några stoffiler som av princip är mot allt som hänt de senaste 2000 åren utestänger man massa nytt folk som kan och vill bidra idag. Det må följa bibeln och stadgarna, men är en jättebra väg till församlingens fortsatta kräftgång!
“Det här var för komiskt!…
Internpolitik som är viktigare än medkänsla och äkta engagemang.”
Bra att du visar “äkta engagemang” då, Tomas, genom att stå vid sidan av församlingen och skratta åt dem som försöker.
Jo, ska man använda bloggen och naminsamlingar för att göra politik, så får det vara konsekvenser. Här ser man hur meddlemar reagerar på det dem inte alls hade en aning om. Kanske inte så bra genomtänkt.
Tomas Tjajkovski
Kul att du har roligt. Synd att dina tankar är fast förankrade i tomma luften. Du har uppenbarligen inte en aning av vad som pågår i någon av församlingens inriktningar. Hånfullhet och plattityder som döljer oförmåga till förnuftsbaserat samtal är lika vanligt som tröstlöst. Lycka till.
Tomas Tjajkovski,
Du har ingen aning om vad Kaddish är för något. Däremot har du ett stort hjärta som vill ge kärlek till hela mänskligheten, vilket är jätte fint och rätt. Din okunskap gör att du tror att det står mellan hela mänskligheten och det judiska folket..medan det i verkligheten inte krockar. Det finns andra utrymmen för hela mänskligheten och de skall inte intvingas i Kaddish på det sätt det skett nu. Läs min mening igen, det är inte antingen eller. Problematiken här är att ändringar i Kaddish inte kan göras på det sätt Lazar gjort. Vilket sedan lett till att Hermela bloggat om det, som lett till att nationalister kommit över detta och gjort politik av det. Som även läst dina inlägg. Kul utveckling.
Nille… Erik… En förutsättning för ett öppet samtal är att man vet vem man pratar med och att alla vågar stå för sina tankar. Att som ni kritisera anonymt är så löjligt så att jag kommenterar inte er mer här.
Jag läser här också om vikten av Förnuft och att man för att få uttala sig bör ha Kunskap om Församlingens inriktningar. Jag vet inte om det är okunnigt och oförnuftigt men några pusselbitar har jag ändå noterat:
- Församlingen tappar medlemmar och intäkter.
- Många tilltänkta medlemmar vill inte vara med i en grupp som styrs för att passa de antikt religiösa.
- Intresserade utomstående skräms iväg av dogmer och regler, motiverade av att de alltid har funnits.
Jag har för mig att judendomen en gång i tiden var modig och progressiv kraft. Idag känns många av företrädarna som museivakter livrädda för att enstaka ord och fraser ska förändras och att någon vågar pröva och ta egna initiativ.
Glädjande nog verkar Lazar ha åstadkommit just det som de de Rättrogna och Kunniga inte lyckats med på länge – att engagera! Och fånga judar som är både troende och ateister med sin medmänsklighet. Är inte det långt viktigare än exakt vilka beslutsprocesser, stadgar och ordval som han har använt?
Det finns hundratals, ja om inte tusentals, arrangemang i Judiska församlingen som inte har något med ortodox judendom att göra. Att inte vara med i judiska församlingen pga att allt skulle vara genomsyrat av någon sorts ortodox religiositet bygger bara på okunskap.
Om du med “de Rättrogna och Kunniga” menar personerna från de traditionella synagogorna så kan för din information meddelas att engagemanget och antalet aktiva i dessa grupper är långt högre än de som associerat sig med Stora synagogan. Se t.ex. senaste Purim-firandet med 350 personer i Jeschurun och ett 30-tal i Stora. Problemet i församlingen har de senaste åren varit Stora synagogan där engagemang och antal aktiva stadigt minskat, trots stora progressiva reformer.
Om du tycker Lazar engagerar och fångar dig, varför inte gå med i församlingen och delta i alla de kulturella och religiöst progressiva arrangemang som hålls? Visa att du bryr dig istället för att stå vid sidan om och klaga.
“Jag har för mig att judendomen en gång i tiden var modig och progressiv kraft. Idag känns många av företrädarna som museivakter livrädda för att enstaka ord och fraser ska förändras och att någon vågar pröva och ta egna initiativ. Glädjande nog verkar Lazar ha åstadkommit just det som de de Rättrogna och Kunniga inte lyckats med på länge – att engagera! Och fånga judar som är både troende och ateister med sin medmänsklighet. Är inte det långt viktigare än exakt vilka beslutsprocesser, stadgar och ordval som han har använt?”
Fina ord och viktiga. Jag glädjer mig åt den måhända korta men ändå livaktiga diskussion jag kunnat ta del av här. Som medlem i sjf sen 80-talet, har jag sen 90-talet varit mer passiv då jag bor i mindre ort. Men jag försöker följa judiska och israeliska utvecklingar så gott jag kan. I tidsbrist låter det sig inte alltid göras så lätt och tyvärr har jag inte funnit vårt blad JK så inspirerande (men informativt ibland) och istället sökt min inspiration hos andra som Tikkun Magazine och kretsen kring rabbi Lerner, men också hos mer traditionella tänkare och progressiva (i bemärkelsen framåtsyftande) företeelser i Israel och övriga världen.
Jag är glad att se att framåtsyftande diskussioner också förs i Stockholm!