Det är lustigt det här med att skriva en bok. Helt plötsligt börjar folk höra av sig, kända och okända, och berätta saker om vad de tycker om boken och – intressantare – berätta saker om sig själva. Här är ett axplock från några färska Guldsot-läsare:
Charlotte Haider, redaktör på Forum för levande historia:
Hej. 1995-1996 gick jag IHR. Vårt examensarbete var en bok med intervjuer med företrädare för olika begrepp/grepp vi hade lärt oss att hantera under studieåret. “Kommersiella grepp för engagemang” heter intervjun med Johan af Donner.
Rodnande över min naivitet köper jag Guldsot.
Bia Sigge, inköpare på Pocketshop, twittrar:
läser “guldsot. berättelsen om röda korset-bedragaren johan af donner.” holy moses! adligt namn öppnar dörrar. känner klasshat.
En som kanske inte känner klasshat, men somändå köpt Guldsot är Pär Henriksson på Svenskt Näringsliv, twittrar han.
Och så till slut min gamle kollega från DI och kompis, Boo Ehlin, som sent i går kväll messar:
Javla bra bok har stracklast hela dan-klar nu!
Man bliri glad för mindre.
Har du inget bättre för dig imorgon måndag så kom förbi Nalen vid halv sju.
Jag har läst din bok, den är både välskriven och läsvärd, men sensmoralen är väl att inget av detta hade skett om Röda Korset (eller Cancerfonden) hade haft rimlig internkontroll och folk som ville/kunde ha koll, både i styrelsen och i den övriga verkställande ledningen. af Donners brottslighet var visserligen mycket omfattande både i tid och pengar räknat, men upplägget för hur han gjorde var som du beskriver det inte alls sofistikerat och därmed inte heller särskilt samhällsfarligt i sig.
Om du är intresserad har jag en historia som involverar en börsVD i ett svenskdominerat investmentbolag, maila mig i så fall.
Bra och läsvärd bok. Min recension av boken finner du på nättidskriften Alba:
http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=1327