För nåt år sen gick jag omkring och tappade humöret lite nu och då, det var nån ungdom som satt slarvigt i tunnelbanan som jag retade mig på nåt alldeles förbannat och nån säljare på 3 som inte behandlade mig med vederbörlig respekt, jag föll ut i långa oförskämda tirader.

Då hade jag boken att skylla, som var inne i ett så kallat känsligt läge.

Och nu verkar det vara dags igen. Häromdan läxade jag upp en stackars bussförare som tyckte jag skulle gå att sätta mig i stället för att fråga ut honom om varför han var sen. Och idag kände mig djupt kränkt när jag stod och väntade på min Bi bim bap på Combo och tyckte att det tog för lång tid.

”Aldrig mera Combo” muttrade jag för mig själv medan jag gick och satte mig för mig själv med min Svenska Dagbladet under armen.

Egentligen borde allt vara fina fisken; solen skiner och det judiska nyåret har gjort sitt intåg, med förhoppningar för det stundande året. Kanske suger jag ut det göttaste innan Jom Kipur, Försoningsdagen, som infaller om knappt en vecka då man ska sona sina synder.

Kanske är det bara den fadda eftersmaken efter ruschen som boksläppet med det efterföljande mediaståhejet bjudit på nu in några veckor. Mina femton minuter är snart över.

Konkurs för Wallenbergs TV-äventyr – skulder på en halv miljard kronor

Airplus TV, med Wallenbergs Investor som största ägare, har försatts i konkurs. Bolagets skulder uppgår till drygt 500 miljoner kronor, bland annat till en italiensk bank.

- Skulderna är uppseendeväckande stora, säger konkursförvaltaren Leif Baecklund på Setterwalls advokatbyrå.

Det hela såg så lovande ut. Framgångssagan Boxer, som svarat för övergången från analog till digital marksänd TV i Sverige, skulle gå på export. Ett par svenska affärsmän, med bakgrund i Boxer, bildade Airplus TV och började bygga upp TV-kanaler i Italien, Spanien och Portugal samt köpa på sig rättigheter till bland annat sportsändningar.

Wallenbergarnas riskbolag, Investor Growth Capital, hoppade på tåget och gick för ett par år sedan in som största ägare i Airplus TV. Jacob Wallenberg tog ordförandeklubban, samtidigt som TV4:s Jan Scherman, valdes in i styrelsen i Airplus TV.

Men mördande konkurrens från bland annat premiärminister Silvio Berlusconis TV-bolag i Italien gjorde att Airplus TV:s Italien-planer kom på skam, trots att ägarna investerat 1,1 miljarder kronor i verksamheten. Dessutom misslyckades svenskarna med att få starta TV-kanaler i Portugal.

Så sent som i maj 2010 hade Björn Ohlsson, revisor på Ernst & Young, inget att anmärka på Airplus TV:s bokslut.

Men nu är konkursen ett faktum. På tillgångssidan i Airplus TV finns drygt en halv miljon kronor, vilket räcker till att betala revisorn Ernst & Youngs faktura på en halv miljon kronor samt vd Henrik Resmarks juli-lön.

Men resten av skulderna, som alltså uppgår till över en halv miljard kronor, är så kallade oprioriterade och fordringsägarna kan därför i dagsläget känna sig blåsta. Största fordringsägare är italienska banken UniCredit, som lånat ut 276 miljoner kronor till svenskarna.

- Skulderna är uppseendeväckande stora, säger konkursförvaltaren Leif Baecklund på Setterwalls advokatbyrå.

Men konkursförvaltaren är noga med att påpeka att det råder delade meningar om en stor del av skulderna, bland annat banklånet.

Men hur kunde det gå så här illa?

Frågan går till Investor:

- Investor Growth Capital satsar pengar i nya bolag och ibland misslyckas vi. Enligt statistiken slutar en tredjedel av investeringarna i riskkapitalbolag i konkurs, säger Oscar Stege Unger, informationschef på Investor.

Stege Unger håller med att storleken på konkursen, en halv miljard kronor, är ovanligt stor för att vara ett bolag ägt av Investor Growth Capital, men i övrigt vill han inte gå in på några detaljer.

Airplus TV startades av affärsmannen Michael Werner, med en brokig bakgrund inom media. Vid konkursen ägde han fortfarande 10 procent av aktierna i Airplus TV.

- Det är flera år sedan jag lämnade Airplus TV styrelse, så jag har inga kommentarer, säger Michael Werner.

Under åren 2007, 2008 och 2009 plockade Michael Werner och hans affärspartners ut 8,5 miljoner kronor från Airplus TV, i vad som i årsredovisningen går under beteckningen ”managementtjänster”.

Werner inledde sin karriär på 80-talet på Stenbecks TV3. Ett av hans bolag, SMI Media Invest, likviderades 2008, medan ett annat av Werners bolag, Sport Business Nordic, gick i konkurs så sent som i mars 2011. Werner har i år fått på sig två betalningsanmärkningar från skattemyndigheten på sammanlagt 761 000 kronor.

I år förlorade han dessutom ett tiotal skattemål, enligt tidningen Resumé. Werner upptaxeras med 2 miljoner kronor, medan ett av hans bolag upptaxerats med 2,2 miljoner kronor.

Nu återstår det bara för konkursförvaltaren Leif Baecklund att sopa upp resterna av Wallenbergarnas en gång så stolta TV-planer i Sydeuropa.

/ruta/

Fler kapsejsade medieprojekt

Media anses spännande och många kapitalister frestas att satsa pengar, men ofta blir eftersmaken bitter.

1. K-World, en föregångare till Kunskapskanalen, startades Annie Wegelius, numera programdirektör på SVT och Maria Borelius, journalist som under en kort period var Handelsminister. Konkursen 2002 slutade på 700 miljoner kronor och notan fick bland andra Wallenbergs Investor och familjen Rausing ta.
2. Norska mediekoncernen Schibsted har i Sverige startat och lagt ner Punkt SE, TV.nu och TV7. Notan slutade på drygt 500 miljoner kronor.
3. Bonniers Metro-dödare Stockholm City höll ut i nio år, men i år var det finito. Kostnad: 800 miljoner kronor.

Det var franske reklammannen Jacques Séguélas som, apropå reklambranschens skamfilade rykte, en gång lär ha sagt:

”Berätta inte för mamma att jag arbetar i reklambranschen. Hon tror att jag är pianist på en bordell.”

Och efter de senaste årens ekonomiska krascher gäller det även i högsta grad för den finansiella sektorn och dess bankdirektörer.

Nyligen skrev en kompis på Facebook:

”Var oförskämd nog att gå in på ett bankkontor och förvänta mig lite service. Blev genast åthytt och utkörd av en till synes helt sysslolös kvinna som undrade varför jag inte använde telefonen i stället.”

Funderingen kommenterades nästan genast:

”Fan säger jag. Sådant får mig att rasa inombords.”

”På hela Söder finns numera bara en Nordeabank där man kan ta ut pengar”, skrev en annan.

”Bankpersonalen reagerar inte som om man var en kund utan klivit in i deras privata vardagsrum”, reagerade en tredje.

Och så var lavinen av bankhatar-kommentarer i full sving på Facebook:

”Jag vet! Själv gjorde jag samma misstag med en summa pengar i handen som skulle in på ett konto, fick vänta 1½ timme på ”service”. Skrev ett brev med frågor huir man kan ha så dålig service, vi är ju trots allt deras kunder. Fick till svar att för min service fanns Internetbanken som var öppen dygnet runt. Numera ska jag hålla fram sedlarna mot datorn när jag vill sätta in pengar. Det är toppen.”

Bankerna har alltid legat småpyrt till hos fotfolket. Finanskrisen har inte bättrat på ryktet.

http://svt.se/embededflash/2532406/play.swf

Charlotte Haider, redaktör på Forum för levande historia:

Hej. 1995-1996 gick jag IHR. Vårt examensarbete var en bok med intervjuer med företrädare för olika begrepp/grepp vi hade lärt oss att hantera under studieåret. ”Kommersiella grepp för engagemang” heter intervjun med Johan af Donner. 
Rodnande över min naivitet köper jag Guldsot.

Bia Sigge, inköpare på Pocketshop, twittrar:

läser ”guldsot. berättelsen om röda korset-bedragaren johan af donner.” holy moses! adligt namn öppnar dörrar. känner klasshat.

En som kanske inte känner klasshat, men somändå köpt Guldsot är Pär Henriksson på Svenskt Näringsliv, twittrar han.

Och så till slut min gamle kollega från DI och kompis, Boo Ehlin, som sent i går kväll messar:

Javla bra bok har stracklast hela dan-klar nu!

Man bliri glad för mindre.

Har du inget bättre för dig imorgon måndag så kom förbi Nalen vid halv sju.

Gick och tänkte på när backlashen skulle komma. Och det visade sig att det hade den redan gjort och det med besked. Församlingspolitikerna Aron Verständig och Benny Rung har skrivit ett upprört brev till församlingens chef, Tommy Bab.

Vad gäller då saken? Jo, i en Svd-intervju, under rubriken ”Med öppet sinne”, skriver journalisten:

David Lazar konstaterar att Stockholms judiska församling, liksom det svenska samhället, tankemässig är fast i Förintelsen. I sina predikningar höjer han blicken bortom det judiska och har både talat om romernas och muslimernas utsatta situation.

Verständig och Rung anser att Lazars åsikt innebär att han ”inte hyser särskilt stor respekt för våra medlemmar, särskilt de som överlevt Förintelsen”, oklart hur och att Lazar ”brister i sin lojalitet mot församlingen som sin arbetsgivare”, oklart hur.

En annan sak som retat upp brevskrivarna Verständig och Rung är Lazars uttalande i intervjun att ”många israeler tror att Sverige är antisemitiskt. Det är inte sant. Däremot finns det mycket antiisraelism här, det är något annat.”

Brevskrivarna, som alltså är fritidspolitiker i församlingen, anser att Lazar med sina uttalanden i Svenskan varit illojal mot sin arbetsgivare. Deras slutsats: Lazar ska tilldelas en varning.

Inget tal om yttrandefrihet här inte, ingen vilja till öppen debatt, utan bara försök till ett primitivt, naket maktspråk; gör du om det här så får du sparken.

Vad är nu det här för trams? Tycker att herrarna Verständig och Rung ska upprepa orden ”Med öppet sinne” 100 gånger varje morgon i en månads tid.

(Majoriteten av församlingens föreståndare har på formella grunder avvisat kravet på att varna Lazar med motiveringen att ”föreståndarna ansåg inte att denna fråga är en föreståndarfråga”. Kanske inte det helhjärtade stöd till Lazar som man hade önskat sig, men gott nog. Marina Burstein, som är församlingens personalrepresentant i föreståndarkollegiet, har dessutom protesterat, eftersom politikernas krav ”på repressiva arbetsrättsliga påföljder utan att dessa har föregåtts av en diskussion med utpekad tjänsteman är principiellt förkastligt”.)

Den utmärkta Svd-intervjun kan du läsa här.

Å om du vill bättra på statistiken ytterligare är det bara att klicka här:

Glöm nu för alldel inte att köpa boken också, nu när den äntligen kommer ut på måndag den 29 augusti, pls.

Å boken kan du redan nu köpa här:

Några av rubrikerna:

”The Challenge of Religion to Democracy”

”The Stranger Among Us”

”Being A Part and Yet Apart”

”Reflections and Visions”

Mer info här:

http://summerofchange.org/paideia_decennial_conference.php