Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 januari, 2009

 Skrev en grej om Hamas och Israel på debattsajten Newsmill igår.

Har fått otroligt mycket positiva reaktioner på texten. Tack för det. En av de reaktioner som gladde mig mest är de här raderna från Hanna Bard, som jag inte känner sedan tidigare:

hanna

Hej Bernt,
Jag ville bara säga att det du skrev på newsmill om Mellanöstern var så fint.

Jag är själv trött på alla enögda synsätt, de som tror att bara för att man är emot Hamas så måste man stödja allt Israels armé gör, eller tvärtom. Har brytt mig om Mellanösternkonflikten sedan jag var 14, mer eller mindre.

Det är väldigt starkt av dig att inte hata efter din mammas död. Som du själv skriver, det ger inte dig henne tillbaka. Att hata är meningslöst. Men det krävs mognad och insikt att förstå det, och jag önskar att jag en dag ska kunna förstå det också. Jag är inte säker på att jag skulle vara så klok om någon i min familj blev mördad.

Att judar eller muslimer antas stå på den ena eller andra sidan är tragiskt. Man behöver inte vara för allt den israeliska armén gör för att man är judisk, vissa verkar inte förstå det dock. Jag är inte judinna, men jag tror inte att det spelar så stor roll vad man är, bara man är förnuftig och försöker göra det som man anser är rätt. Man behöver inte vara så enögd, vad man än är, vem man än är.

Ha det så bra och ta hand om dig,

Hanna Bard, 21 år

Artikeln på newsmill kan du läsa här:

http://newsmill.se/artikel/2009/01/18/darfor-avstod-jag-fran-manifestationen-i-stockholms-stora-synagoga

Annonser

Read Full Post »

 

tretow4

 Den här är ofattbart kul, jag lovar.

Killen går på Dramatiska Institutet och ska ut och göra en så kallad provinspelning. Han väljer att åka till Hjorthagens tunnelbanestation, ligger nära skolan på Gärdet.

För att kolla att allt funkar med inspelningen, så har han hörlurar på sig under intervjun, proffsigt så det förslår.

Men nåt går riktigt galet.

Någon har flippat över knappen på bandspelaren så att ljudet han hör i sina hörlurar kommer från uppspelningshuvudet, inte inspelningshuvudet (jag vet det här blir lite tekniskt, men har man varit redaktör på Hifi& Musik så har man). Det innebär hursomhelst att mannen hör sin egen röst med några sekunders fördröjning.

Vad som hedrar denne tappre DI-elev är att han inte sliter av sig hörlurarna, nej har man fått instruktioner från sin lärare så följer man dem; ”hörlurarna ska var på under inspelning!”.

Effekten är dramatisk. Intervjuaren sluddrar, hackar, stammar, låter närmast som Sven Jerring på LSD med utländsk brytning.

Extra plus för intervjuoffret, spärrvakten, en äldre gentleman, som svarar tåligt på den unge mannens förvirrade, ofta obegripliga frågor.

Dessutom är flera av frågorna riktigt sköna, som till exempel när en man närmar sig spärren och killen undrar ”kan du tippa vart han ska” och vår man i spärren svarar nyktert ”troligen Karlaplan”.

Stor humor!

Men vem är killen och vem är spärrvakten? Hör av er!

 Klicka på länken här nedanför.

mitt-livs-svaraste-inspelning-redigerad

Read Full Post »

Sarah Lindroth har varit i London och jobbat med en hemlig superduperproducent. Här kommer hennes första rapport från fronten. Håll till godo.

Ganska surrealistisk upplevelse.

Till att börja med hur kroppen faktiskt fungerade halvt sovande, halvt uppe i varv av nervositet och peppande goda tanter i skallen. Pappa har en underbar liknelse från hans ungdomens år i Göteborg som musikhögskole student, när polaren bjöd på kaffe och stark sprit, hur hela kroppen liksom blev skev, halva kroppen sov av alkoholen, och halva kroppen var på gång av koffein. Han måste varit från norrland den där polaren, dom gör sånt där, har jag hört.

Alla är jätte trevliga i London och allt kostar extra, men då personerna som meddelar om den extra kostnaden meddelar med ett leende, och just det att man faktiskt är i London gör att allt genast blir förlåtet. Kultiverade människor, engelsmännen. (Hela det här partiet har endast behandlat hotellet och hotell personalen, men då jag gillar att kategorisera människor får de tala för hela englands befolkning).


Stor producenter börjar dagen sent och gillar crackers, det är charmigt. På hans hälsnings fras “Hello Sarah, wow,you look like a movie star” fick jag fram det skittöntiga “Do I?” vilket har ätit upp mig de senaste dagarna, vaddå, som i “nä, tycker du verkligen det, på rikigt?? Asså, äääärligt… Jag skäms som en hund.
Men jobbet gick bra, jag hoppas han älskar mig mer än sina barn(kanske inte lika mycket, vore konstigt och opassande)och vill göra mig till nästa superduper stjärna. Själv ville jag mest stoppa ner honom i en liten ficka så jag kunde gå runt på honom jämt, han var så mysig, så kunde vi dricka starbucks kaffe hela tiden…
Tack för raderna, Sarah. För övrigt tycker jag nog att pappa fortfarande till och från verkar lite skev.
Tidigare post läser du här:

Read Full Post »