Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 februari, 2009

Det här skriver jag i Expressen idag:

”Det finns en magisk liveinspelning med Ulf Lundell från Mosebacke i Stockholm. Året är 1977, tror jag och Lundell kompas av Mats Ronander och Lasse Wellander.
Han är bra på örat och plötsligt skriker Lundell grova sexuella anspelningar om kungen (ändrat av ansv utg; jag skrev ursprungligen ”knulla kungen i arschlet, allt annat är bullshit”).
Publiken tystnar för ett ögonblick.
Och sen lägger Lundell till och låter om möjligt ännu mer som en imitation av en packad Brasse Brännström som imiterar än ännu mer packad Lundell:
”Jag slår vad om att kungen är lika full som jag är.”
Att skymfa kungen från en liten scen ett stenkast från slottet, det blir inte mer rockandroll än så. Ungdomligt uppror och festlig fylla i skön förening.
Och nu har Lundell precis som alla vi andra blivit gammal och han har tagit emot en medalj från kungen.
Hur kunde det gå så fel?
Minns när Lundell och jag försökte sätta ihop ett band, nån gång runt 1975. Hans första platta, Vargmåne, hade kommit ut och Jack, den som skulle komma att kallas för en generationsroman, låg fortfarande för korrekturläsning hos förlaget. Bland annat tjafsade de om stavningen av något ord, minns jag att Lundell skrockade något om.
Min största tillgång för att kvalificera mig för att kompa Lundell var att jag ägde ett elpiano och att han inte kände några riktiga musiker i stan än.
Vi repade några gånger ute i EMI:s studio i Skärmarbrink. Skivbolaget hade övertalat trummissen och basisten i Harpos kompband att ställa upp på ett rep. Herrarna som verkligen var proffs, det var varken Lundell eller jag, var måttligt imponderade.
Minns att Lundell muttrade något om att de jävlarna kunde fara åt helvete och att vi ska skulle fixa andra musiker, när vi satt och konspirerade i min lägenhet.
Sen gick vi och såg Springsteen på Konserthuset i Stockholm, Born to run hade slagit ner som en bomb. Vi stod fnittrande i trappan utanför konserthallen och fantasierade om vår rockdröm.
Det blev förstås aldrig nånting av med den drömmen för mig, att äga ett piano är inte samma sak som att kunna spela på det.
Men Lundell förverkligade verkligen den där drömmen, med råge får man säga. Han skrev några odödliga låtar, vilket är mer än vad de flesta av oss lyckas med, att göra något som kommer att leva längre än vi själva.
Sedan dess har Lundell ångat på, fortsatt att leva rockmyten, spriten, upproret, skilsmässan, de unga kvinnorna, böckerna, musiken, tavlorna.
Uppbrott, uppbrott.
Samtidigt har han utvecklats till den sura, gnälliga gubben han alltid var predestinerad att bli, som klagar på sin gamla producent, som klagar på att någon konsthall förstör hans utsikt på Österlen, som klagar på att sossarna svek Sverige.
Och jag har kommit att älska den där sura, sturiga gubben allt mer, förmodligen för att han påminner mig om mig och därmed om min farsa. Och det är trots allt trösterikt.
Huruvida Lundell nu har svikit sina ideal eller inte – om han nu haft några – de överlåter jag åt andra att fundera över. Den som är utan skuld kan som bekant ta och kasta den första stenen.
Men jag vet så mycket att Lundell aldrig har varit närmare mitt hjärta än när han begick det där majestätsbrottet på Mosebackes scen, den där kvällen för rätt så många år sen.”

Annonser

Read Full Post »

Har varit först på gaygala och sen blogg-gala och gjort RealTV.

På gaygalan blev det kul intervjuer med Gustav Skarsgård, en smula plågad av sitt arv, inredningsbögarna Simon o Thomas, vi snackade bl a åsnesex, och Marit Bergman som var mycket kul.

På blogg-galan intervjuade jag Niklas Strömstedt på damtoaletten, till både Niklas och tjejernas stora förtjusnng

Hela härligheten och mycket mer kommer under morrondan att läggas ut på realtid.se

När det gäller nassarna skrev en kompis  att han ungefär i samma ögonblick som jag såg nassarna på Götgatan så hade han vandrat runt på ett museum i Berlin över nazismen och tänkt ungefär samma tankar som jag om kraschen 1929 och Hitlers maktövertagande 1933.

 Scary stuff.

För övrigt känner mig lite bättre till mods idag.

I morron kommer för övrigt mitt  utlovade Lundell-epos i Expressen, tack vare utmärkte redaktören Joel Holm som ringde och bad mig skriva. Snart kan jag tycka till om vad fan som helst.

Här hittar du vinnarna på gaygalan:

http://www.qx.se/gaygalan/

Å här hittar du blogg-galans vinnare:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4312226.ab

Read Full Post »

Tack för att du lyssnade.

Nu känns det lite bättre.

(skrivet på en pc)

Read Full Post »

 

victorappelqvist21

Victor Appelqvist är miljardarvinge och marknadschef på klädkedjan Gina Tricot. Dessutom var han en i gänget kring den så kallade Champagnekungen, Magnus Tholén.

På sajten tillsammans-sthlm.se beskrivs han målande så här:

En riktigt skön kille som är en relativt nybliven medlem av tillsammans gänget. Pendlar mellan Stockholm och Borås och dominerar likväl i modebranschen som på krogen…

2007 utsågs Appelqvist till Årets marknadsförare av tidnigen Resumé. Men det här var väl inte nån vidare reklam?

Victor, väx upp.

http://www.tillsammans-sthlm.se/medlemmar/victorappelqvist.htm

Read Full Post »