Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2009

promis-2

Annonser

Read Full Post »

promis_redigerad-1

Read Full Post »

PD*346188

Skådisen Sir David Jason har trampat i klaveret med det här skämtet:

Question: What do you call a Pakistani cloakroom attendant?

Answer: Ma-hat-ma coat

Rätt fyndigt kan tyckas, men enligt engelska medier rasar folk nu på längden och tvären. ”Muslimer kan visst ha toppjobb” och så vidare.

Skönt att se att mediadramaturgin är densamma världen över.

Hela storyn här.

(Tipstack till Peter)

Read Full Post »

problem

Gick förbi det här elskåpet på Nybrogatan idag och tänker att det här är en bra illustration på världens problem, stora som små.

Här har vi en kille – för vi kan på goda grunder utgå ifrån att det är kille – som tänker:

”Fan vad fult med alla flaskor som folk ställer på mitt elskåp.”

(Lite oklart varför han känner så varmt för just det här elskåpet. Kan han månne vara fastighetsskötare till kåken som vidhänger elskåpet?)

Nåväl, sagt och gjort. Hem å skissa lite på en lösning.

”Om vi tar en plåtbit och låter den bilda en 45 graders lutande ”skidbacke” i förhållande till elskåpets horisontella plan, så ska det nog fan vara omöjligt för fylltrattarna att skräpa ner på  just mitt elskåp.”

Och visst fan funkar det. Men lösningen innebär en förfulning av något som från början var rätt okej, en plåtrektangel som inte gör särskilt mycket väsen av sig. Men som nu, när det fått en bucklig ful plåthatt, plötsligt drar till sig blicken på ett irriterande sätt.

Pavorna och skräpet på skåpet brevid ser vackra ut i jämförelse.

Gör om, gör rätt.

(Denna text kommer att skickas till parlamenten i Tel Aviv och Gaza som en liten lagom tänkvärd pekpinne.)

Read Full Post »

Har gått och surnat till över ett mejl från H där han mer än insinuerat att realtids skriverier om Gunillas och Torbjörns skilsmässa skulle bero på mig och indirekt på grund av honom eftersom S berättade den tråkiga nyheten för mig på bussen några dagar tidigare.

Men så var det alltså inte och nu har jag surnat till rejält eftersom jag både messat och mejlat om detta men då har fanskapet behagat vara tyst.

Tar en öl med gode vännen Thomas på Grodan. Han käkar också, men inte jag eftersom shabat middag väntar hos Bengt. Men Thomas lövbiff är stor som ett elefantöra så jag äter upp resterna med kyparens tillåtelse. Den mycket vänliga yngligen frågar till och med om jag vill mer pommes, men blygsamhet förbjuder mig.

Max och Anders och några till dyker upp och bänkar sig bredvid. De värmer upp inför kvällens övning hos Eka. Tipsar grabbarna om felching, vilket väcker en viss munterhet hos alla utom hos Max som känner sig tvingad att skölja munnen med en klunk öl. Begripligt.

Nåväl tillbaka till H och hans anklagelser om svikna förtroenden och cyniska journalister som gottar sig i andra vänners olycka. Har som sagt surnat till och ringer därför upp den unge mannen för att så att säga reda ut ett och annat, möjligen stärkt av såväl ölen som lövbiffsresten som felching-incidenten, nåväl ringer gör jag i alla fall, en smula anklaganden är jag, H till nån slags reträtt. Känns både skönt och sorgligt.

Read Full Post »

Det är stor humor när LO-Wanja idag går ut i en ”exklusiv intervju” i LO-tidningen och avslöjar att det vore fegt att hoppa av nu. Jo det är precis det som svenska folket tänker; hoppa nu för helvete in av Wanja, det vore fegt.

Som pudel betraktat är det mer än lovligt lamt.

Sen ska LO-tidningen inkassera en välförtjänt extra humorpoäng för att man anväder ordet exklusiv i sammanhanget. Att använda sig av sin egen megafon brukar nämligen sällan kopplas ihop med begreppet ”exklusiv intervju”.

Hade LO-Wanja läst på lite grann hade hon dessutom förstått att ett lejon sällan kan tämjas när det väl släppts ut ur buren.

Här ett vittnesbörd från en annan kris som gick åt helvete.

Telegram

FROM: Communications Manager at Exxon Head offices, Houston, Texas.
TO: Captain at 5000000000 ton oil tanker Exxon Valdez.

”Please stop heavy drinking while navigating huge oil tanker. STOP.
You might fall asleep and cause our company serious damage,STOP. Tanker could sink. STOP.
Oil might kill millions of beduins.STOP. Sorry. Penguins. STOP.
Please be pro-active instead of re-active, STOP. annars we are all körda. STOP.
And have to introduce Krishantering. STOP. which is bad PR-strategy. STOP. According to kille with misstenkt blekta teeth in Switzland. STOP.
Quit the booze now. STOP. Sleng flaskan förhelvete before its too late. STOP. Hello? STOP. Hello?”

Read Full Post »

Cronan ringer och säger att han inte är i form.

Men jag vet inte jag, tillåt mig att tvivla.

För idag skriver han nåt så in i helvete jävla jättelysande så att man blir mörkädd.

Om det här är att inte vara i bra form så vill jag inte vara med när det vänder.

Läs, njut och ställ dig sen upp i givakt och sjung kungasången:

”Jag var 16–17 år när jag såg filmatiseringen av Dalton Trumbos bok ”Johnny got his gun” (han regisserade själv filmen).

Jag gick på filmstudion Harlequin i Norrköping, inne på Konstmuseet. Väldigt högtidligt kan jag lova, Norrköping var en helt bombad stad, söndertrasad av grävskopor och parkeringsplatser. Varenda industri var i stort sett nedläggningshotad. Raggare, industriarbetare, pappersbruk, sossar.

Jag var tonåring, kände mig främmande, ensam, utvald på samma gång. Pretentiös på ett grandiost vis. Jag hade cyklat dit på farsans uråldriga hoj, kan inte riktigt komma på varför jag just det året hade blivit helt såld på film, men jag gick och såg i stort sett allt på den där filmstudion.

Jag ramlade ut därifrån den kvällen.

”Johnny got his gun” är ingen märklig film, men den förändrade mig i grunden. Jag cyklade hem den kvällen med en helt ny inriktning, en helt ny insikt. Jag skulle i alla fall under inga omständigheter tiga still längre.

Jag bara tvärvände och gick åt andra hållet.

Det var klart att det var mycket yta, jag skaffade mig en ny identitet, stora jävla tröjor, runda glasögon, raggsockor, träskor, FNL-märke givetvis. Varenda rast hade någon snott märket, jag satte på ett nytt – det pågick i åratal. Pappa var lättretad, det räckte med att låta håret växa, och en stor fet Mao-blaffa på väggen.

Många av oss vittnar om liknande händelser som förändrat våra liv: Film, ett teaterbesök, en polare som kom hem och spelade en låt. En enda låt! Pang.

Jag var med andra ord rätt pretentiös redan som ung, hade ambitionen att störta all skit i gruset, bekämpa allt som förslavar, alltid vara på mänsklighetens sida.

Mormor och jag satt en annan kväll i gillestugan (!) och tittade på Aktuellt. Det gick inte en sändning utan en rapport om Vietnamkriget, döda, sårade, protester. Ungefär som man idag regelbundet rapporterar om Israel och palestinierna.

Min mormor var klok och rar och omtänksam, hon hade aldrig rest utomlands, hon brydde sig inte nämnvärt om politik sade hon – hon visste rätt mycket om livet. Nu satt hon bredvid mig och grät.”

Sugen på att veta hur det slutar?

Klicka på länken här.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »