Chef är en rätt trist blaska som riktar sig till folk som tror att de fortfarande har framtiden framför sig, strebrar helt enkelt och varför inte.
Men senaste numret innehåller ett par grejor som får mig att fundera lite.
1. I en intervju med någon som heter Lena Nordin och som uppger sig vara personalchef på Sats så sammanfattar hon något som hon kallar sitt ledarskap på följande vis: ”lyssnande och demokratiskt”.
För det första borde tidningen sluta tuta i läsarna att folk behöver ledas. Boskap är något man leder, inte människor.
För det andra borde någon förklara för Sats-Lena att ordet ”lyssnande” för det mesta kan ersättas med ordet ”manipulerande”.
För det tredje borde någon förklara för Sats-Lena att ordet ”demokratisk” förutsätter att hon valts i öppna och fria val och så vitt jag vet är det inte så hon fått sitt jobb.
Detta om detta.
Men som om det inte skulle räcka så drabbas man av följande äckliga recension i bakvagnen:
Det är en recension av Margret von Platens utmärkta ”Sanningssägare eller karriärist – en bok om civilkurage”.
Men eftersom tidningen tydligen inte vill oroa sina läsare så förvanskas bokens budskap.
Under rubriken ”Du kan styra whistleblowers” varnar recensenten Fredrik Claesson: ”Den som funderar på att vissla bör tänka sig för noga.”
Claesson har visserligen en ”magisterexamen i historia och statskunskap samt studier i ledarskap” samt ett imponerande cv från Försvarets underrättelsetjänst, Vattenfall, Askus och Kairos Future. Men vad Claesson samlat ihop i form av akademiska poäng kompenserar han med en fullständig avsaknad av sunt förnuft och ett minimum anständighet.
Snyggt jobbat, Chef.
Men snälla Hermele. Du må vara en person som inte går att leda, men organisationer tjänar defintivt på att ha ledare som får människor att dra åt samma håll.
Fundera gärna på skillnaden mellan ledare och chef. En chef anger ramar ch förutsättningarna, en ledare arbetar med motivation, engagemang, relationer etc.
Din tolkning av ”lyssnande” säger nog mer om dig än om vad Lena menar. Det kan precis lika gärna tolkas som coachande, t.ex. att leda genom frågor som får folk att själva komma med svaren. Ingen aning om vad Lena menar, men din tolkning vittnar om genuint dåliga erfarenheter av medmänniskor.
Att vara demokratisk i sin ledarstil handlar förstår inte om hur man blir vald till ledare, utan vilket ledarskap man använder. Nu tror jag iofs inte att Lena arrangerar öppna val i varje beslut som ska tas, men sannolikt menar hon att hon låter folk komma till tals och att beslut av flera i samråd, inte bara av henne.
Dina kommentarer om boken lämnar jag därhän, men med tanke på din nästan roande brist på ledarskapinsikt så läste åjag inte sågningen av recensionen så noga 🙂
Tack för annars roande inlägg i bloggen.
Hej och tack för en fin blogg. Jag tycker ”chef”-tidskrifter, böcker och ledarskapswhatever i allmänhet är oerhört patetiska. SATS-Lena är säkert övertygad om att hon gör ett fint jobb. Men där är några forumuleringar som jag inte förstod.
Hur blir ”lyssnande” en manipulation?
Och vad tusan menas med en ”whistle blower”? Never hört förut…
/Jois