Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 9 maj, 2009

DSC00502

      Michael, Karin och Camilo. Vovven minns jag inte namnet på.

Mycket ska man vara med om innan ögonen trillar ur, men idag var det dags.

Ett par trevliga och uppenbarligen synsvaga ungdomar stoppade mig på Götgatan och ville plåta mig till en sajt om mode. Svårövertalad har jag aldrig varit, men alltid lättsmickrad, så jag ställde glatt upp. De hade tydligen fastnat för min Panamahatt, som jag köpt på Hattbaren, ett stenkast bort. Visade sig att den ene ynglingens mammas mormor hade startat sagda bar nån gång på 30-talet.

Underliga är herrans vägar.

Här kan du se reultatet.

Annonser

Read Full Post »

Handsfree

DSC00503

Folkungagatan, klockan 15.50

Read Full Post »

ScreenHunter_02 May. 09 08.09

Trodde i min enfald att goth dansarna stod och hoppade lite på måfå, men ack hur fel hade inte jag.

Började med öva på ”Grab the bat” och ”Punch the Hobbit”,  fortsätt smed ”Cobwebbs in the attic”, för att avsluta med ”Pulling the evil Taffy”.

Å här har vi en liten pedagogisk dansvideo. Mycket nöje.

Read Full Post »

DSC00501

                                 Foto: Josef Koudelka/Magnum Photos

Beyond here lies nothingDylans nya Together through life är en hypnotisk mollblues med George Reciles rullande trummor som motor och en bit in i låten hörs en enda gitarrton som bär hela ekipaget.

Det är lite oklart var någons stans som låten utspelar sig. David Hidalgos dragspel antyder ett texmex-fik, trummornas rumba doftar sydamerika, medan trumpetarna mer för tankar till låter ett zigenarband, liknande Josef Koudelkas foto på en zigenarorkester som som finns avbildad på skivomslagets baksida.

Men det man ska hålla lite extra utkik efter är Mike Campbells utsökta blues licks som dekorerar låten från första till sista ackord. Och framför allt vid 2:17 (2:12 på CD:n) händer det märkliga saker. Campbell överraskar plötsligt sig själv, gitarren förvandlas för några sekunder från en loj gungstol i mississippi till en svetslåga. Eller kanske till de där trumpetstötarna som fick Jerikos murar att rasa.

Utbrottet varar bara några sekunder, men tonen är som att ballongspränga ett hjärta företställer jag mig, så att hjärtat ditt kan slå lite friare och lite lättare.

Bra är inte ordet.

Read Full Post »