Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

I huvut på Hitler

hitler

Nu väntar bara på en nyutgåva av Hitlers okända bok ”Mein Kopf”.

Leif

Annonser

Read Full Post »

Rån_bild

Bild på det stora rånet i Stockholm.

Leif

Read Full Post »

Bebin gör en Beyonce

(tipstack till Malin)

Read Full Post »

”Kuk i klimatet”

ScreenHunter_17 Sep. 29 05.10

Minns när jag var på skolresa i sexan och vi hamnade på Tivoli i Köpenhamn, exotiskt så det förslog med alla röda pölser och bergådalbanan i trä.

Å ännu bättre blev det när vi stod i kö till radiobilarna och en skylt förkunnade ”Hold i tasken”, vilket vi grabbar tyckte var obegripligt kul.

Och nu har danskarna gjort det igen. Danska Röda Korset Rädda Barnen har kommit med rapporten ”Kuk i klimatet”, vilket tror jag ska översättas med kaos.

(tipstack till Malin)

Här kan du läsa hela rasket.

Read Full Post »

Rabbin Stuart Altschuler har jobbat som gästrabbin i stora gogan här i Stockholm under helgdagarna. Och hans formuleringskonst har fått ett enormt gensvar.

Här är en av hans predikningar, om du inte hade möjlighet att komma och lyssna.

”Kommande utmaningar – Vad ber vi om inför detta år?

Adonaj Imachem, Kära vänner i denna fantastiska församling – Shana tova – ett gott år, Shana metuakah – ett sött och välsignat år till er och era kära, ett år fyllt av lycka, tacksamhet, god hälsa, närheten till familj och vänner, fred och uppfyllda drömmar.

Detta kommer alltid att vara en speciell plats för mig, min familj, Ella och Micah – vi har fått vänner här, som kommer att förbli våra vänner för alltid, tack igen för ert varma och hjärtliga mottagande. Det är en sann ära att få officiera som er rabbin under Jamim Noraim, den heligaste tiden på året.

Samma, tidlösa spörsmål återkommer – våra böner, våra studier, våra tankar – som de gör varje år: Frågor om vårt förhållande till Gud, vår strävan efter Teshuva, att finna verklig ånger för de synder vi begått under det gångna året, erkännande av vår rädsla, vårt hopp om att en förnyad tro på livets godhet ska segra i våra liv och i livet runt omkring oss.

De Stora Helgdagarna markerar vår ständiga strävan efter att förbättra oss själva, att bli mer hängivna godhet, kärlek, förlåtelse och medkänsla. Det är de globala tvistefrågorna vi konfronteras med, frågor som verkligen rör vårt liv:

Det utbredda och pågående kriget mot terrorism, hat, och särskilt, antisemitismen, det konstanta hot som hela tider överskuggar vårt älskade Israel framträdde tydligt under det gångna året genom kriget i Gaza, det ökade kärnvapenhotet från den galna och alltid lika farliga teokratiska diktaturen i Iran. Och sedan var det valet av ny president i USA med det uppseendeväckande valet av Barack Obama, son till en svart kenyan och en vit mor.

Och det var frågan, som fick följder för vår kära församling här i Stockholm – demonstrationen mot Israel, en upprörande artikel som än en gång visade hur förnedring piskar upp anti Israeliska och antisemitiska stämningar här och på andra platser – Vi har våra galningar i USA också. Det viktigaste är de ständiga utmaningarna, att bevara och se till att vår dyrbara församling växer och utvecklas.

Och sen var det våra personliga angelägenheter: Några av oss fick uppleva bröllopslycka, att se våra barn uppnå framgång; fira Bnei mitvsa; uppleva födseln av ett barn eller barnbarn; några av er var med om en omflyttning, kärleksbekymmer, oro över framtiden, sjukdom, familjeproblem, och ja, förlust av nära och kära. Men det här är året som är olikt alla andra år, på ett speciellt plan: ekonomin, utmaningen att konfrontera det värsta ekonomiska klimatet i västvärlden sedan den stora depressionen. Jag är övertygad om att det har varit problematiskt här också; I USA har vi 10% arbetslöshet och en krympande budget – en fallande börsmarknad, banker som går i konkurs, värdeminskning av våra tillgångar, speciellt på fast egendom.

Min uppgift här är inte att vara ekonom, men ta upp några frågor angående vår förmåga att klara av en framtid, som inte kommer att bli som vi hoppades på bara för ett år sedan. Amerikanarna gör nedskärningar, går ut mindre, reser mer sällan, använder mindre bensin, och är mer uppmärksamma än någonsin på våra begränsade resurser.

Några iakttagelser för er att begrunda ikväll vid middagsbordet och efteråt.

1. Det finns en del positiva fördelar, p g a den förändrade ekonomiska situationen. Ella och jag, och jag är säker på att ni också, skär ner på alla de saker vi egentligen inte behöver. Vi har fortfarande mycket, men processen att ta bort det, som vi nu inser, att vi inte behöver, har gjort oss positivt medvetna om våra prioriteringar i livet – det vi alla värderar är vår tid tillsammans och vetskapen om att vår livskvalitet inte alls blir sämre av att vi sparar och skär ned.

2. Detta är en positiv sida, men det är också sant att den osäkra ekonomin har lett till att goda människor har fått lida, att de har konfronterats med verkliga misslyckanden och kriser i sina liv på grund av arbetslöshet, förlorad värdighet och förlorad tro på framtiden.

Jag delar Rabbi Yochanans visdomsord, som, i Talmud, noterade att ögat består av två delar – en mörk och en ljus del. Han observerade att människan bara kan se genom den mörka delen av ögat. Vad han menade var, att vi inte skulle ha kunnat se utan den mörka delen i vårt öga, och det är precis som med livet: det känns naturligtvis inte bra att misslyckas, att lida förluster, men som vi ofta erfar senare i livet, våra misstag och vår verkliga smärta kan ofta leda till att vi lär känna oss själva och kan se de möjligheter vi tidigare inte såg. Det är omöjligt att utvecklas om vi aldrig misslyckas.

President Obama höll i förra veckan ett tal till skolbarnen i Amerika inför skolstarten och påtalade för barnen att JK Rowlings, författaren till Harry Potter böckerna, fick sitt manus refuserat 12 gånger innan det till slut publicerades. Den berömde basketsbollspelaren från Chicago, Michael Jordan, sa: ”jag har misslyckats gång på gång i mitt liv. Det är därför jag har lyckats.”

Jakob, som lurade sin bror och vars liv blev förstört p g a hans försök att komma över den synden blev ”Israel”, han som brottades med Gud och segrade, haltande efter händelsen, men starkare på grund av det han gick igenom. Varje stor personlighet i historien – Lincoln, Churchill, den senare Ted Kennedy, Theodor Herzl, Moses… de misslyckades men övervann stora kriser i sina liv.

Vilka våra misslyckanden och bekymmer än var beroende på förra årets utmaningar, tänk på att våra misslyckanden idag kan bli den språngbräda som leder till framtida framgångar i våra liv – mer föresatser, beslutsamhet, tro, visioner och ökad tilltro på oss själva och Gud för att övervinna bakslag och misslyckanden.

Låt detta bli ett år till att omvärdera vår ”resumé” om vad misslyckanden och framgång handlar om. Jag hade en församlingsmedlem som kom till mig en gång efter att ha förlorat arbetet efter 25 år i samma företag.

Han sa, ”Rabbi, titta på min meritförteckning. Den är ganska tunn – det finns inte så mycket jag duger till därute och det finns föga värde i det jag kan erbjuda. Jag är totalt misslyckad.”

Mitt svar var. Vad?? Du har fel! Skriv ner det här i din meritförteckning på en gång! Du är far till tre underbara barn, du lever i ett fint äktenskap. Du är en fantastisk person, och som dina vänner har sagt mig, om det så är klockan tre på natten och någon behöver din hjälp, så finns du där för dem. Du ger av din tid och din kunskap för att hjälpa andra i nöd. Det ska också stå i din meritlista! Hur värderar du ditt andliga liv?

Låt denna ekonomiska kris lära oss att inte bara värdera vårt arbete…om vi gör det är vi inte mänskliga…det ligger mycket mer bakom framgång i livet än ett CV. Det kanske är därför vi besöker begravningsplatsen mellan Rosh Hashana och Jom Kipur…där ser vi inga texter som: ”Han var en fantastisk försäljare; han var en ytterst välrenommerad advokat”…NEJ: Vi kommer att se ord som; Min älskade fader, make, morfar/farfar som gav till andra och som kommer att saknas i våra liv.

Vi kommer att återkomma till temat ”leva med mindre” under helgdagarna, speciellt i min predikan andra dagen Rosh Hashana, så låt mig avsluta med denna tanke:

Om det är en bok som varje människa borde läsa om och om igen, så är det Victor Frankl’s ” Man’s Search for Meaning”. Dr Frankl, en lysande psykiatriker, överlevande av Förintelsen, ställde frågan i sitt sökande efter mening, hur överlevde folk psykologiskt Förintelsens fasor?

Svaret på den frågan gjorde Frankl känd med svaret: Du kan inte bestämma vad som händer i ditt liv, men du har alltid möjlighet att ge en mening åt det som händer i ditt liv.

Dr Frankl hade inga barn, och sade, att tragedin i hans liv var att han gav upp familjen för att kunna arbeta med det manus som var hans förnämsta verk och som blev klart precis innan han blev deporterad av nazisterna från Wien. Han stoppade hela manuset innanför jackan och tänkte att en dag skulle manuset, oavsett vad som hände med honom, tillvaratas och ge dr Frankl, odödlighet. När nazisterna förde honom till Auschwitz, tog de av honom jackan och med denna manuset. Efter att de tatuerat honom, gav nazisterna honom kläderna från en mördad intern… han stoppade ner händerna i fickorna och fann en bön… bara sex ord på hebreiska… orden i Shemabönen, utrivna ur en sidur. Frankl sörjde över det manuskript han aldrig fick publicera, men under sin tid i Auschwitz betraktade han om och om igen den utrivna sidan och förundrades över hur någon som upplevt nazisternas fasor kunde ta med sig Shemabönen, med dess ord av tro och hopp. Han kände att detta blev vändpunkten i hans liv i och med att han blev varse den stora insikt han kanske delade med orden i Man’s Search for Meaning, att vi människor har en otrolig överlevnadsvilja.

Särskilt det judiska folket, har lärt mänskligheten styrkans budskap… en enkel bön. Min bön för oss alla är, att vi också, kan känna efter i våra fickor och kanske hitta något lika värdefullt och meningsfullt som orden i trosbekännelsen: Shema Israel Adonaj Elohenu Adonaj Echad. Må Gud välsigna er alla med ett år fyllt av mening, hopp, inspiration, hälsa, lycka och fred. Amen.

Fler predikningar av Altschuler hittar du här.

Read Full Post »

 003

Husen i Gamla Stan i Stockholm är från 160-talet och framåt, vilket är gammalt så det förslår.

Men vän av ordning har sprejat ”Aten är äldre” i glada färger vid t-baneperrongen, ut mot tågspåren och Mälaren.

Och det är det onekligen svårt att säga emot: År 425 f.Kr hade till exempel Aten 250.000 invånare, varav 45.000 medborgare och 125.000 slavar, enligt Wikipedia.

Kanske dags att döpa om stan mellan broarna till ”Nya stan”?

(tipstack till Peter)

Read Full Post »

Lill-Babs berör

lill-babs

Foto: Charlie Hammarsten

Såg Lill-Babs på Vasan igår med Paula.

Hög medelålder, halvfullt och en annan rullator.

Föreställningen är en skön blandning av vanlighet, töntighet, folklighet, snällhet men givetvis också en enorm

proffsighet, fart och fläkt, Lyxbrud i lyxförpackning varvat med Lars Forsell och så vidare – och ändå i slutändan sitter

jag där och skvalar lite titt som tätt, till exempel när Lill-Babs berättar om hur barnen sjöng på hennes 60-årskalas och

framför allt – om hennes möte med Sammy Davies Jr. Berör mig starkt. Oklart varför.

Read Full Post »

Older Posts »