Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 november, 2009

Jag gråter gärna på bio, ofta till musik, men sällan eller aldrig när jag läser en text.

Vet inte varför, det bara är så.

Men i dag hände det, ögonen tårades, inte bara en gång utan flera gånger, när jag läste texten om Clownen Manne i DN Söndag med den talande rubriken ”Manne bakom masken”.

Det är ett helgjutet stycke text, signerat Christian Daun; långt, välskrivet och intressant.

En längre version finns dessutom att läsa i utmärkta Filter.

Mer info här.

Read Full Post »

Nationalbarden Lundell har fyllt 60.

Grattis säger Dagboken med ”Knulla kungen i arschlet”, en favorit i repris.

Nuff said.

Read Full Post »

Var och såg Killinggänget på Dramaten tillsammans med Paula och Peje.

Den tre timmar långa föreställningen med paus var rakt igenom roande men framför allt oroande. Precis som Fellini lyckades förvandla en kreativitetskris en lysande film, 8 1/2, lyckas Killinggänget med motsvarande på Dramatens stora scen.

Det är lite som att befinna sig på en bludderafton på tidningen Blandarens. Skämt kommer och går, men egentligen händer det inte speciellt mycket mer än så. Rheborg åmar sig, Gustafsson gör några undflyende gubbar, Schyffert visar upp sina vältränade ben. Men framför allt är det amatören Martin Luuk som bär föreställningen med ett skådespeleri som fyller hela den anrika salongen.

Men i slutändan är det Robert Gustafssons enmansnummer som tar hem kvällen, när han tvingas klä av sig alla sina tics, dialekter, trix och fix  och fråga sig om han duger som han är, allt inför en andlöst lyssnande publik.

Ge Gustafsson tio år till så kommer han våga bli den lysande skådis har är redan idag, med samma tyngd och tajming som salig Carl-Gustaf Lindstedt.

Där hade föreställningen gärna kunnat få sluta för min del, men Killingarna plöjer på nån halvtimma till och slutar i stället i ett demokratiskt ensemblespel, som funkar bra det med.

Gå och se.

(Biljett-tack till Willy)

Read Full Post »

Pieter mejlar en lista på de bästa Beatles-låtarna. Av bara farten kommer det med Stenarnas tre bästa också.

Beatles:

Strawberry Fields for Ever (den bisarra, originella ljudbilden i kombination med en mystisk, snudd på mytisk, text samt naturligtvis – en oefterhärmlig melodi).

 Getting Better (Ett distinkt sound med gitarrackordet som återkommer och upprepas, medryckande gladpop av bästa märke, en optimistisk refräng som vi alla vill tro på samt Lennons självutlämnande bekännelse som etsar sig fast: ”I used to be cruel to my woman I beat her and kept her apart from the things that she loved…”)

 A Day in the Life (Tja, så mycket bättre kan det väl inte bli. Lennon och McCartney i ett av sina sista samarbeten – McCartney skrev sticket:  ”Woke up, felll out of bed”. Det låter storslaget, som om bandet spelar i just Albert Hall. Producenten George Martin är i hög grad medskyldig till detta mästerverk! Ringos trummor, som många s k förståsigpåare fnissar åt,  är i själva verket djupt originella med pukor och virvlar som lyfter arrangemanget. Låtmakarna Lennon/McCartney sade sig i denna låt vilja efterlikna en LSD-trip och jag tycker bandet lyckas. This is the ultimate trip! Och vem glömmer det sista utdragna ackordet – jordens undergång? 

Stenarna:

It´s all over now (ett jordnära, pumpande ös som man inte hade hört maken till på 1960-talet. Lyssna på Keiths (eller om det är Brians?) minimalistiska solo som ger gåshud!).

 Brown Sugar (Keiths fläskiga ackordintro håller än idag. Mick sjunger med sydstatsdialekt om sadosex: ”Hear him whip the women just around midnight!” Stenarna är samspelta och levererar här ett ös som Beatles sällan eller aldrig kom upp till….)

 Sympathy for the Devil (Visst är låten sönderspelad och uttjatad, men…Det får inte dölja det faktum att det är en djupt annorlunda, suggestiv och medryckande låt. Snudd på brasilianska rytmer, en förtätad stämning som förebådar Altamont och sextiotalets fall, en text som är poetisk och tål att lyssnas på än idag: ”I shouted out, who killed the Kennedys, well after all, it was you and me!” Jag tycker detta är Stenarnas mästerverk.

Om jag skulle våga mig på att ha en egen uppfattning, och det gör jag, så ser min topp tre för Beatles ut så här:

1. Strawberry fields for ever

2. Help!

3. In my life.

Stones har jag aldrig begripit mig på, men Out of time har jag alltid gillat.

Read Full Post »