Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2012

Nej, Resumé kommer aldrig bli Bonniers kundtidning. Tesen är Bernt Hermeles, en tidigare affärsjournalist som numera kör taxi och skriver på en bok om Bonniers.

I gårdagens Aftonbladet kultur oroar han sig över Resumés framtid bara för att vi inte publicerar hans tes om att Jonas Bonnier snart får sparken.

Anklagelsen att jag som chefredaktör skulle driva en slappare linje mot Bonnier AB kommer med anledning av en re-writad artikel på resume.se. Där citeras Hermeles tes att Jonas Bonnier får sparken inom kort. Artikeln publicerades av misstag på resume.se och togs därefter bort kort efteråt.

Vår enkla slutsats är att vi inte bedömer Bernt Hermele som en trovärdig källa i frågan. Samma redaktionella bedömning gjorde uppenbarligen de icke-Bonnierägande mediegranskarna Dagens Media, Medievärlden, Dagens Opinion och Journalisten. Ingen värderade Hermeles uppgifter till den grad att de var värda att publiceras.

Till alla läsare som följt detta. Det finns ingen konspiration. Bara ett knapptryck som blev fel. Resumé granskar Bonniers hårt och kommer fortsätta att göra det.

Hermele har en egen agenda i frågan och söker uppmärksamhet och polemik för sin kommande bok om Bonnierfamiljen. Det får han gärna göra. Men inte med Resumé som megafon.

Claes de Faire”

(Aftonbladet den 28 september 2012)

Annonser

Read Full Post »

I tisdagens granskning av Bonniers akuta, ekonomiska kris, tillät jag
mig en spekulation; den högste ansvarige, vd Jonas Bonnier, skulle ha
fått sparken för länge sen, givet ett annat efternamn.
Resumé, Bonniers mediegranskande tidning, ryckte ut och ville
intervjua mig. Jag har inget att anmärka mot artikeln, jag är rätt
citerad, inklusive rubrikens ”Bonnier AB har ny vd inom ett år.”
Artikeln las ut på nätet, men lyftes snabbt bort. Den färske
chefredaktören, Claes de Faire, har skyllt på en ”teknisk miss” men
ansåg ändå att det ”var ingen nyhet” (Dagens Media, 26 sep).
Svaret är snömos, dessutom olycksaligt, eftersom om det är någon
artikel som en ansvarig utgivare för en Bonniergranskande tidning till
varje pris ska behålla för trovärdighetens skull är just en artikel
med rubriken ”Bonnier AB har ny vd inom ett år”.
Den tidigare redaktören, Viggo Cavling, hade en öppet Bonnier-kritisk
linje i det han skrev och reportrarnas artiklar var ofta tuffa och
granskande. En ny redaktör har förstått vart vindarna blåser och
förvandlat Resumé till Bonniers egen kundtidning.

(publicerat i Aftonbladet den 27 september 2012)

Read Full Post »

Krisgeneralen på Bonniers

Mediekoncernen Bonniers befinner sig nu i sin allvarligaste ekonomiska och publicistiska kris sedan 1980-talet. Den mäktiga koncernen omsätter 30 miljarder kronor om året. De äger bland mycket annat tidningarna Dagens NyheterExpressen och Dagens Industri, Sveriges största bokförlag samt TV4 och SF Bio.

På 1980-talet hade patriarken Albert Jrförvandlat Bonniers till ett i många fall förlustbringande industrikonglomerat, med allt från räktrålare i Sydamerika till en vävstolsfabrik i Skåne. Men hur kan jätten krisa i dag och varför verkar medierna tagna på sängen?

För att förstå det måste vi gå tillbaka fyra och ett halvt år i tiden, till den 1 janu­ari 2008. Då utsågs den då 45-årige del­ägaren Jonas Bonnier till vd för den mäktiga mediekoncernen som familjen ägt och drivit i 175 år.

Jonas gick ut hårt och lovade i intervjuer att koncernens omsättning skulle fördubblas till 60 miljarder kronor på fem år. Tidigare hade han, möjligen ironiskt, också förklarat att hans mål var ”världsherravälde”. Under socialdemokratiska regeringar hade frågan om Bonniers mediemakt varit superkänslig, men i och med att alliansen återtog regeringsmakten var frågan död och begraven.

Jonas Bonnier gjorde också på kort tid två stora och spektakulära affärer; dels köpte han ett amerikanskt magasinsförlag för 3 miljarder kronor, dels köpte han betal-tv-kanalen Canal Plus/C för 3,5 miljarder kronor. Båda affärerna finansierades med hjälp av dyra banklån.

Särskilt den amerikanska magasins­affären var sällsynt illa tajmad och trots att Jonas Bonnier i det längsta försökt försvara affären, har han till slut tvingats se sanningen i vitögat.

I stället för världsherravälde och fördubblad omsättning har Bonniers ekonomiska ställning försvagats i en allt snabbare takt. Förra året gjorde de en vinst på 664 miljoner kronor, mycket beskedligt med tanke på en omsättning på 30 miljarder kronor. Vinsten drogs bland annat ner av magasinen i USA och C More, vars sammanlagda förluster uppgick till cirka 500 miljoner kronor.

Eftersom all ekonomisk information från Bonnier är knapphändig, är det svårt att uttala sig om det exakta läget i koncernen. Men mycket talar för att Bonniers ekonomi under 2012 fortsatt rasa. Nyligen avslöjade tidningenResumé att Bonniers vinst förvandlats till en förlust på 100 miljoner kronor efter årets första sju första månader.

Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Jonas Bonnier tvingas att välja mellan pest och kolera:

fortsatta hårda neddragningar, med hundratals jobb som försvinner.

en omförhandling av bank­lånen.

en snabb försäljning av en eller flera av kronjuvelerna.

Förmodligen handlar det inte­ om antingen eller utan både­ och.

Jonas Bonnier kläms nu mellan långivarnas och ägarnas krav. Under sin tid som vd har han redovisat allt sämre ekonomiska resultat, en kräftgång som förvandlats till en galopperande kris. Hans enda räddning är hans efternamn, en vanlig dödlig tjänsteman hade fått sparken vid det här laget. Den 76-hövdade ägarskaran har tills vidare låtit sig nöja med att det årliga apanaget, i form av aktieutdelning, de senaste åren legat på i snitt 130 miljoner kronor om året, trots de vikande vinsterna.

Jonas Bonnier backas dessutom än så länge upp av Bonniers största delägare, kusinen Jeanette Bonnier. I gengäld behöver hon inte riskera några neddragningar av sin ögonsten, Bonniers konsthall, trots att den gör en årlig förlust på 15–20 miljoner kronor.

Hur länge delägarna kommer att stödja Jonas återstår dock att se. Bonniers brokiga ägarskara håller visserligen i det längsta ihop utåt, men bekrigar mer än gärna varandra inåt.

Kraven från medarbetarna då, som med fog är oroliga för sina jobb? Dem får Bonniers topptjänstemän ta hand om, och de avlönas väl för slitet att hårdhänt rationalisera verksamheterna.

Gunilla Herlitz, vd och chefredaktör på DN, har ökat på sin årslön med 2 miljoner kronor till 6 miljoner kronor år 2011, efter att ha varslat 100 personer.

Ulrika Saxon, tidigare chef på Bonnier Tidskrifter, fick ett påslag på 2,5 miljoner kronor till 4,7 miljoner kronor, samtidigt som 70 tjänster försvann.

Casten Almqvist, kompis till Jonas Bonnier, handplockades till vd-jobbet på TV4, där han får en fast årslön på 4 miljoner kronor samt en rörlig del på maximalt 2,4 miljoner, alltså totalt 6,4 miljoner kronor, samtidigt som personalen klagar på att de håller på att jobba ihjäl sig.

Samtidigt som de flesta verksamheter drabbats av Bonniers hårda neddragningar valde Jonas Bonnier att flytta huvud­kontoret från Torsgatan till Drottninggatan, en dyrbar affär som kröntes med en specialdesignad heltäckningsmatta föreställande, ja just det, en världskarta.

Bonniers akuta kris sammanföll, som av en händelse, med Jonas Bonniers årliga lekstuga, Grid, där 250 medarbetare från 16 länder bjudits in till en tvådagarskonferens i Alfred Nobels gamla krutfabrik. Valet av lokal motiverades något långsökt med att det var ”en påminnelse om hur tidigare erfarenheter kan användas för att forma framtidens idéer”. Konferensen uppmanade deltagarna att ”lämna kostymen hemma. Ta med hjärtat och hjärnan.”.

Det ambitiösa programmet innefattade talare från när och fjärran; bland andra fotbollstränaren Pia Sundhage, amerikanska spoken word-poeten Sarah Kay, sociala aktivisten Bunker Roy från Indien och curatorn Zhang Weifrån Kina.

Jonas Bonnier roade sig också med en övning där de inbjudna gästerna skulle grupparbeta fram svar på vilket som var det bästa CSR-området, det vill säga ett företags samhällsansvar, som Bonniers borde investera i. Efter att grupperna hade redovisat sina svar avkunnade Jonas, en smula högtravande, det ”rätta” svaret:

”Bonniers viktigaste uppgift, viktigast av allt, viktigare än någonting annat, är Yttrandefriheten.”

Efter konfererandet vidtog en båtresa med dricka och tilltugg och efter två timmar la båten till vid Skeppsholmen, där en blåsorkester och unga dansare väntade vid kajen. Sedan marscherade hela sällskapet in till Skeppsholmskyrkan till tonerna av When the saints go marching in anförda av en fanbärare i form av den två meter långe ekonomidirektören Erik Haegerstand. På hans fana stod det också When the saints go marching in, så att ingen skulle missa den övertydliga symboliken. De entusiastiska dansarna försökte förgäves tjäna som inspirerande före­döme för de motvilliga konferensdeltagarna.

Efter middagen äntrade Jonas, som traditionen bjöd, scenen och fick åter leva ut sina drömmar som rockstjärna. De entusiastiska medarbetarna jublade, lyckligt ovetande om Firmans ekonomiska kris. Riktigt vilka nya idéer som föddes under de två dagarnas konfererande återstår att se.

Kort tid efter Grid-konferensen avslöjade Dagens Industri att Bonniers tvingats bjuda ut SF Bio, Sveriges största biografkedja, till försäljning för att klara av avbetalningarna på banklånen.

Vad betyder då Bonniers kris, förutom att Jonas Bonnier förmodligen kommer att få respass, för mångfalden och demokratin? Ja, en sak är säker, behovet av en debatt om Bonniers monopolambitioner är inte överspelat, snarare tvärtom. En sårad jätte som Bonniers kommer att bli ännu aggressivare på de områden som man behåller greppet om, bland andra bok-, dagstidnings- och tv-marknaderna. Läge med andra ord för politikerna att vakna till och fundera på den lagstiftning för att begränsa mediekoncentrationen som bland andra Norge infört.

Fortsättning lär följa.

(publicerad i aftonbladet den 25 september 2012)

Read Full Post »

Som en del av er vet la brorsan i veckan fram sin avhandling på lunds universitet med titeln ”Land Matters. Agrofuels, Unequal Exchange, and Appropriation of Ecological Space”. Det här är vad jag hade säga i saken, på den efterföljande festen på Malmö Konsthall (inte Lunds, Göran).
”Det är något alldeles speciellt att ha en storebror, föreställer jag mig.
Jag har en, han är fyra och ett halvt år äldre än jag, han heter Kenneth och idag doktorerar han och det är faktiskt en alldeles speciell känsla att stå här idag och säga de här orden till min storebror.
Det fina med att ha en storebror var att under hela min barndom så hade jag nån att se upp till, nån som var först med att skaffa playboyskor, röka franska cigaretter utan filter, skaffa körkort, skaffa tjej, skaffa en velo solex, vilket är en fransk moppe med en påhängsmotor på framhjulet.
Apropå playboy så var det Kenneth som första gången introducerade mig för utvikningsbrudarna i amerikanska Playboy. Medan jag storögt tittade på foton av flickornas nakna bröst förklarade storebrorsan initierat att han köpte Playboy på grund av att tidningens långlånga intervjuer var ”jättebra”! Jo tjena.

Så stor har min beundran och min respekt varit för min storebror att det här är faktiskt första gången som jag vågar hålla ett tal till honom.

Kenneth, du var under hela vår uppväxt familjens stora hopp.
Våra föräldrar var invandrare, mamma hade utvandrat från Polen tillsammans med sina föräldrar och sin lillebror. Morfar Chaim, som du har fått ditt hebreiska namn efter, hade visserligen tre yrken, han var kantor i synagogan, schåjchet, dvs en religiös slaktare och måel, som omskar nyfödda judepojkar, men de svåra ekonomiska tiderna tvingade mammas familj att utvandra till Sverige, till släktingar i Karlstad. Men i Sverige visade det sig att morfar fullständigt saknade förmåga att försörja familjen. Det var inte Polens ekonomi som det var fel på, det var Morfar. I Karlstad fick han bland annat ärva en blomstrande butik – som sålde så kallade korta varor – från sin driftige farbror. Farbrorn utvandrade till USA där han blev ännu rikare, medan morfar hemma i Karlstad lyckades driva butiken i konkurs på mindre än ett år.
Lustigt var även vår farfar Josef tämligen oduglig som familjeförsörjare. Farfar kom från en rik polsk släkt och fram till och med slutet av 1920-talets Berlin levde han gott som räntiär, på avkastningen från sitt kapital. Med börskraschen 1929 ändrades allt i ett slag, farfar gick in i religionen, han skaffade sig aldrig ett jobb, utan bad i stället sina böner tre gånger om dan, morgon, middag, kväll, alltid vänd mot Jerusalem. Tack vare sina polska pass kunde farmor och farfar och vår pappa fly Berlin efter Kristallnatten 1938. Så kom de till Sverige. I Sverige var det farmor Sabina som försörjde familjen, genom att sy korsetter till välbeställda judiska damer. I Sverige tvingades pappa skrota sina planer på att läsa till arkitekt för att i stället börja hos en släkting. Så småningom började vår pappa att importera leksaker från utlandet, till en början från Västtyskland eftersom han talade tyska. Det är först i vuxen ålder som jag slagits av ironin av att pappa tvingades göra affärer med tyska affärsbekanta som i en del fall förmodligen varit före detta nazister.
Vi talade aldrig om saken.
Du Kenneth blev den som skulle förverkliga våra föräldrars allra hemligaste önskningar och drömmar, medan jag slapp ifrån det mesta av såväl förväntningar som förhoppningar.
Och du gjorde så gott du kunde; följde de ortodoxa judiska lagarna för kosher och shabbat, vilket gladde vår religiösa mamma. I femte klass deltog du till och med i en europeisk-judisk bibeltävling i  Amsterdam där du och en klasskamrat hamnade på andra plats.
Medan du skickades som utbytesstudent till USA och sen fortsatte med ekonomistudier på Handelshögskolan i Stockholm, så ägnade jag mig åt musiken, att röka på och att fyra timmar om dan jobba på ett fritids i Gamla Stan. Inte ett fullt lika ambitiöst program.
Inte konstigt att vår pappa planerade för att det var du som skulle efterträda honom på vd-posten för hans blomstrande leksaksfirma, medan den mindre ansvarsfulla posten som marknadschef på A Hermele AB hade vikts åt mig.
Under vår uppväxt kan jag ärligt säga att jag såg med viss avund på din upphöjda position. I efterhand har jag förstått att du inte alltid uppskattade de förväntningar som våra föräldrar la på dig, som den snälle, den duktige.

Du har också alltid varit mån om att presentera mig som din lillebror för dina kompisar. Under en period fann jag det ytterligt irriterande, ”det här är min lillebror”, som snart 50 år fyllda och chefredaktör på Veckans affärer tyckte jag att jag kunde vara värd att få höra något mer än att jag bara var din lillebror.
För en femton tjugo år sen köpte jag en liten röd sportbil med sufflett, vilket väckte en del tråkningar från omgivningen som undrade om jag drabbats av förtiårskris. En dag när jag väntade utanför hillelskolan på nybrogatan för att hämta upp min yngsta dotter, kom en kompis förbi och log vänligt mot mig i min röda sportbil och sa ”det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom”.
Nej, det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom. När du nu tiden presenterar mig som ”din lillebror” känner jag mig inte längre nertryckt eller förminskad. Jag känner bara omtanken från min äldre bror. Svårare än så behöver det inte vara.
Möjligen är det en ödets ironi att vår kontakt idag är tryggare och varmare, än när våra föräldrar levde. När de var i livet så la sig syskonkonkurrensen liksom i vägen, åtminstone upplevde jag det så.
Det tog mig alltså nästan 60 år innan jag vågade hålla det här talet till dig, innan den distans som all den där respekten och beundran hade skapat, innan den känslan så sakteliga tilläts mogna till kärlek.
Jag älskar dig och all lycka till till dig, till din älskade Ingrid, till dina barn Vanja och Sonja, Jessica och Felix och till Ingrids barn Hannes ochYlva, till barnens respektive och till barnbarnbarnen.
Jag känner mig väldigt stolt över dig, min kära lilla storebror, det är väl ingen som missat att jag är några centimeter längre?
Nästan lika stolt som mamma och pappa hade varit om de hade fått leva.
Skål le chaim till Livet – till Kenneth.”

info om brorsans avhandling hittar du här

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=8534

Read Full Post »