Lena Posner-Körösi, ordföranden i Stockholms judiska församling (intervju med Nathalie Rotschild):
– Jag har inget intresse av att smutskasta David Lazar såsom han smutskastat Judiska Församlingen i Stockholm.
Thomas Bab, förvaltningschef i Stockholms judiska församling (mejlsvar till medlem):
Från: thomas.bab@jfst.se
Hej igen,
vad sprickorna består av varierar naturligtvis men skall jag försöka ge en glimt så handlar det bl.a. om att Lazar inte riktigt har örat mot marken och känner av olika strömningar som finns. Förändringarna som gjorts i stora synagogan har många upplevt som att de är oförankrade. Många känner inte igen sig och av de gamla trogna besökarna har många slutat gå och andra går nu till någon av de små traditionella synagogorna. Många ser sig helt överkörda utan att Lazar ens tutat.
Lazar har också genom sitt ”som många anser” osympatiska och arroganta sätt hamnat i konflikt med medlemmar ganska många gånger, det finns dom som sagt sig vara ”rädda” för honom och därför undviker honom. Han upplevs som väldigt konfrontativ och i total avsaknad av ödmjukhet.
Lazar synes ha mycket svårt att lyssna och gör han det verkar det som han inte bryr sig om vad sändaren säger.
Eftersom det hela också är ett ärende av personalkaraktär varken kan eller vill jag gå in djupare i detaljer.
Vad gäller arbetsuppgifterna vill vi framöver vikta om insatserna att mera riktas mot medlemmarna, både yngre och äldre.
Jag är rädd för att några tycks tro att det är Lazars engagemang inom HBT-rörelsen och allt interreligiöst arbete som på något sätt skulle ogillas av församlingen – så är det inte – tvärtom. Det bejakas.
Vad gäller översyn av arbetsbeskrivningen ser jag det som ett bra sätt att göra det i samverkan och också i samverkan komma fram till bra utvärderingsinstrument. Det senare inte minst mot bakgrund av att Lazar mobiliserade en kampanj när det var dags att han skulle utvärderas i juni 2012. Den gången ville han inte utvärderas på ett sätt där väldigt många skulle få chansen att säga sin mening. Vi drev inte frågan då utan lät Lazar ”få som han ville”.
Att ha någon form av öppet möte kring en sådan här fråga tror jag inte på – det är en personalfråga (förhandlingsfråga) (om än gällande en rabbin) och måste hanteras mellan parterna.
Hälsningar
Thomas
Finner det ganska tröttsamt det här att ledningen är övertygad om att det är David Lazar som startar kampanjer, hade de lyssnat lite mer på sina medlemmar så hade de förstått att så inte är fallet. Det är lite som att totalt diskvalificera orden från oss medlemmar som stödjer Lazar (”det är inte ni som ligger bakom de här orden”)… Sedan finns det två versioner av detta med förändringar i Stora synagogan. Jag som går dit regelbundet skulle veta vilka förändringar som gjorts, mer än att vi har en rabbin på gudstjänsterna som pratar och inspirerar. De förändringar som jag sett har varit minimala, och förtjänar inte att få så här stora proportioner (samt uppskattas av majoriteten av besökarna, uppenbarligen). Att kvinnor nu mera läser från toran utan att tvingas ha tallit på sig? Att alla medlemmar är lika viktiga som Cohen och Levy 2013, och inte tvärt om? Kan man inte vara tydligare än så här om man ändå ska gå in på detaljer?