Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Personligt’ Category

Skrev några rader om Boströms artikel i Aftonbaldet häromdan. Nån kommenterade att brorsan var av en helt annan uppfattning.  Vet inte riktigt hur han hade läst, men tycker nog att det här var ovanligt klokt för att vara skrivet av min kära storebror. Håll till godo.

Det är inte lätt att förstå den israeliska regeringens utspel efter Aftonbladets artikel som anklagar Israel för att stjäla organ från dödade palestinier. Trodde premiärminister Netanyahu och utrikesminister Lieberman verkligen att de skulle få Reinfeldt och Bildt att ta avstånd från en artikel, kanske till och med be om ursäkt å Sveriges vägnar?

Så naiva är inte israeliska politiker, inte ens den ganska oerfarne Lieberman som i den liberala israeliska dagstidningen Haaretz anklagas för att ”fortfarande tänka i sovjetiska banor”, en ganska nedlåtande anspelning av journalisten Tom Segev på Liebermans bakgrund som invandrare från Ryssland.

Snarare tror jag att Israels regering reagerat med sin sedvanliga reflex: kalla all kritik av Israels politik för anti-semitism. Om någon påstår att Israel lemlästar palestinska fångar, utred det inte, tillbakavisa det inte, utan dräm till med att argumentet upprepar medeltida antisemitiska schabloner om blodtörstiga judar.

Detta är också den kritik som riktas mot Aftonbladet, tidningen borde ha förstått att man går i anti-semitistiska hjulspår och borde därför avhållit sig från att publicera artikeln över huvudtaget i avsaknad av bevis för att organstöld faktiskt bedrivs.

Det är dock inte orimligt att göra det möjligt för de förfördelade i en konflikt att vittna om hur de behandlas. Så gör den israeliska människorättsorganisationen B’tselem, som på sin hemsida återger – utan kommentarer eller genmälen, än mindre försvar från den israeliska armén – hundratals uttalanden av palestinier som säger sig ha utsatts för övergrepp vid vägspärrar, i förhör, i fängelse. Det är helt enkelt en del av arbetet för att försvara mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena, att ge röst åt dem vars rättigheter kränks dagligen.

En tidning, även en kultursida, är emellertid något annat än en människorättsorganisation, ett uttalande av förtvivlade och rasande föräldrar, en bild på en hopsydd kropp efter obduktion räcker inte för att publicera artikeln. Att historien dessutom är mer än sjutton år gammal – den utspelade sig 1992 – gör inte Aftonbladets publicering lättare att försvara.

Aftonbladet borde ha tagit sig tid att ta in synpunkter från den andra sidan, så att ord kunnat stå mot ord. Man kunde ha krävt svar på rimliga frågor: om palestinier, som fått tillbaka döda familjemedlemmar, hävdar att dessa bestulits på organ, varför utreder inte den israeliska regeringen saken? Är det ”standard procedure” i Israel att obducera alla som dött i militärens händer? Och i så fall, varför? Jag kan till och med änka mig att det finns en aspekt här som gäller familjernas rätt att få veta hur deras anhöriga dött. Men då måste också de berörda ge sitt godkännande.

Kenneth Hermele, ekonom och humanekolog vid Lunds universitet

(publicerat i Sydsvenskan)

Annonser

Read Full Post »

Ok, var ska vi börja?

1. Boströms artikel är kass, han försöker komma undan med att publicera hörsägen om organstöld och sen låta israelerna förneka detta. Men vem har inte ägnat sig åt att göra en rubrik på lösa rykten?

2. Boström försöker bara hänga på sin gamla kassa story på en nyhetskrok i form av organskandalen i USA. Visst, men återigen, vem har inte försökt sig på det? I så fall kan du kasta första stenen.

3. Aftonbladets ansvariga utgivare Jan Helin har möjligen inte varit vuxen uppgiften.

4. Netanyahu och hans ministerkompisar i regeringen överreagerar. Herrarna är givetvis bekanta med den västerländksa pressfriheten som begrepp, idé och praktik. Killarna har trots allt läst en och annan akademisk poäng. Kritiken är rimligen riktad mot den inhemska opinionen. Det gäller för partierna i koalitionsregeringen att bevaka sina marknadsandelar.

5. Svenska regeringen gör rätt som tar det easy.

6. Men jag kan ha fel. Här kan du läsa utmärkta Cordelia, som har en avvikande mening.

Read Full Post »

Gorgonzola

La en bit gorgonzola på frukostmackan och kom då att tänka på morsan, må hon vila i frid.

Hon föddes i Polen och familjen framlevde sina dagar i en liten håla. Min morfar hade svårt att få ekonomin att gå ihop, trots att han hade tre yrken; kantor, snoppare och slaktare, vilket var en rätt vanlig kombination bland religiösa judar in those days.

Men ekonomin var alltså skral och morfar hade en släkting i Karlstad så till Sverige bevav sig familjen någon gång runt 1930. Släktningen hade en affär som gick bra, men hon utvandrade till USA för att söka sin framtida lycka i möjligheternas land och för att göra sig ytterligare en hacka.

Så morfar fick ta över affärsrörelsen, men han var ingen affärsman så inte heller affären lyckades morfar nåt vidare med. Så det fick bli mer av det dåligt betalda religiösa kneget och så småningsom sökte sig familjen till Stockholm.

Morsan växte alltså upp under rätt knappa förhållanden. Med tiden byggde hon å pappa upp en liten lönsam verksamhet, import av leksaker, men morsan skaffade sig aldrig några extravaganta vanor, ingen champagne, inga dyra viner, inga flotta kläder.

Men nån gång på 70- eller möjligen 80-talet började hon köpa hem gorgonzola, som då hade blivit i ropet. Det kändes lite lyxigt och hon åt osten med synnerligen god aptit.

Den doftrika osten las upp på en ostbricka av glas, ackompanjerad av finn crisp och vindruvor. Druvorna byttes sedermera ut mot päronklyftor.

Ja, sådär satt jag och funderade medans jag mumsade i mig min frukostmacka med gorgonzola. Även jag har en synnerligen god aptit när det gäller gorgonzola.

Read Full Post »

Trodde det här var glömt och begravt, men en kompis var ofin nog att påminna mig.

(DI.se Tor 19 maj 2005)

Jag, Lodisen och Bollen

Gick förbi en lodis på Götgatan som glad och lycklig lyssnade på musik från en cd walkman som han höll i sin hand.

Fick mig att tänka på kollegan Bollen som just nått samma konsumtionstekniska utvecklingsstadium och skamlöst och till och med stolt pratar om detta så kallade nyförvärv. Kanske har Bollen drabbats av Alzheimer, tänker jag, eller så är han helt enkelt nöjd med att köpa sekunda teknik.

Själv är man ju en smart kille som drar runt stan med min ipod. Visserligen tappade jag nyligen de vita hörlurarna med den vita sladden och den vita kontakten. Köpte ett par svarta hörlurar i stället, de var ju trots allt 50 spänn billigare. Den lilla besparingen gör dock att min omgivning inte längre fattar hur smart jag är, eftersom de svarta hörlurarna inte längre signalerar en svindyr ipod utan vilken kinesisk mp3-spelare som helst, vilket får mig att ta fram ipoden omotiverat ofta på t-banan, som för att byta spår, så att min omgivning ända ska fatta att jag är en smart kille.

Nåväl, det är inte det som är problemet.

Problemet är i stället exakt det här: I samma ögonblick som du köper en ny smart pryl för att visa att du är en smart kille – eller i förekommande fall en smart tjej – i samma ögonblick börjar oron att gnaga dig. När som helst kan ju en snorunge dyka upp runt nästa gathörn med en ännu smartare pryl, dessutom ofta till ett betydligt lägre pris. Den typen av osäkerhet sliter. Den får dig att förstå hur snabbskjutarna i vilda västern en gång gick omkring och kände sig. Funderar nu på att göra något radikalt för att komma ur det här destruktiva konsumtionshjulet.

Lösningen kanske ändå är att – precis som Lodisen och Bollen – köpa gammal teknik till ett lågt pris och låtsas att jag drabbats av Alzheimer.

Men eftersom jag är en smart kille funderar jag på att gå hela varvet runt och köpa en Braun fyrkanals rullbandspelare. Sedan kan jag ju alltid kopiera över alla låtarna från ipoden till rullbandaren.

Skribent: BERNT HERMELE

Avslutningsvis kan jag berätta att jag faktiskt köpte en rullbandare, dock  av märket Revox, för 500 riksdaler.

Read Full Post »

När man framlever sina dagar på en redaktion så det finns det givetvis mycket som man kan reta upp sig på.

Disk som står och möglar är givetvis en klassiker. Folk som tar sista slatten kaffe och inte sätter på en ny panna (ja Helene, försök inte se oskyldig ut) är också en lågoddsare.

Men för egen del finns det inget som upprör så mycket som när föregående toalettbesökare gör slut på toapappret, utan att att fylla på.

Kan man sjunka lägre?

Ser fram emot att Magdalena Ribbing tar tag i den här outforskade delen av Vett och etikett.

Read Full Post »

Det är mycket nu

Ännu en gudabenådad dag att bli kränkt av.

Vet inte om det är väderomslaget, men det finns ovanligt mycket att reta sig på just nu, nesspa?

De som står till vänster i rulltrappan är givetvis en klassiker. Människor med fullpackade ryggsäckar alternativt tjejer med handväskor stora som kappsäckar eller möjligen tvärtom som de dänger in i dig så fort de får en chans.

Folk som ockuperar gångbanor är givetvis en annan favorit.

Folk som frågar om de får röka fastän de sitter utomhus begriper jag mig inte på. Det är väl ett fritt land och hur förtryckt har man lust att bli? Nästa steg är väl att de ska fråga om de får gå på toaletten.

Skulle köpa ett nytt sånt där modernt SL-kort höromdan och då frågar fanskapet ”vilken färg vill du ha på kortet?”. Skiter väl i det, skulle hellre vilja välja hur mycket jag ska betala i månaden.

Sen på ICA mässar en snubbe som påstår sig ha jobbat med ost i 30 år, fast han ser ut som 24 och talar som en tolvåring, att det är någon som helst skillnad i smak mellan cambert och brie.

Give me a fucking break.

Read Full Post »

Ska ner till Eksjö och intervjua en upprörd Röda Korsare. Tåget går 09.21 vilket jag i mitt förvirrade tillstånd tolkar som 2o i tio. Är ute i god tid så jag missar tåget med bara en minut.

Bra jobbat

Ny biljett fixas.

Sen blir det lite privatskäll på mobilen, men det reder sig.

Sen på tåget hamnar jag bredvid en mycket vänlig kvinna av Åsa Waldau-typ. Visar sig också mycket riktigt att hon jobbar i frälsningsbranschen, nån förkortning med neuro och linguistik som säljer kurser i så kallad personlig utveckling.

Efter att ha chattat om ditt och datt hamnar jag mitt i ett säljsamtal, ”steg1 innehåller, steg 2 och så vidare”.

Räddas av att mobilen ringer och jag får en anledning att fly Åsa.

Sen kommer konduktören förbi, han går på högvarv och angriper varje fråga från passagerarna som om hans topplock var på väg att sticka. Jag har problem med uppkopplingen och han svettas och stammar och jag gör misstaget att försöka skoja lite med honom, vilket gör honom ännu mer upprörd över min nedkopplade belägenhet.

”Starta webb-brousern och klicka på rullgardinen”

”Menar du fönstrets?”

Inget svar på det, den olycklige skyndar bara vidare för att läsa nästa problem och nästa.

Här kan du läsa mer om NLP-joxet.

Read Full Post »

Older Posts »