Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘aftonbladet’

Ser att gamle chefspatologen Yehuda Hiss på Abu Kabir dammats av i bråket om israeliska organstölder.

Riktigt hur Hiss passar in i Donald Boströms story har jag svårt att se, eftersom organstölderna varit kända och utretts och sedemera lett till att Hiss sparkats som chef för patologen. Dessutom drabbade stölderna såväl civila som militärer, israeler såväl som palestinier och gästarbetare.

Möjligen också min egen morsa, eftersom det var till Abu Kabir och Yehuda Hiss mamma transporterades efter att ha mördats av en självmordsbombare på Park Hotel i Netanya år 2002 på påsken.

Intervjuade Hiss för TV-dokumentären om mamma. Han var först ovillig, närmast avvisande att ställa upp,sa sig vara extremt upptagen och lät förstå att han tvingats av överordnade, oklart vilka, att ställa upp på  intervjun.

Sen vidtog en närmast farsartade rundvandring där Hiss med glatt humör guidade oss runt bland operationsbord, kylrum och lite annat smått och gott.

Intervjun förlöpte bra för Hiss ända tills jag frågade honom om han drömde om jobbet på natten.

Hiss blev så förskräckt av frågan att han tappade de papper som han hållit i sin hand under intervjun.

När fotografen och jag äntligen  kom ut på parkeringsplatsen, upptäckte jag att jag glömt min stillbildskamera uppe på Hiss kontor. Jag traskade tillbaka till hans kontor och fann en förvandlad man, han var kontaktsökande och pratig, pratig till förbannelse. Här skulle berättas ungdomsminnen, hans utbildning i Wien, vill jag minnas. Hiss berättade om sin leda vid sitt jobb, hur han ville sluta, göra något annat, han hade visst köpt sig en bit land. Han höll mig gisslan i säkert tretti minuter, tills jag urskuldade mig med att jag var tvungen att gå till den väntande fotografen.

Detta om detta. Nu skriver vi julen 2009 och livet går trots allt vidare, för såväl judar och muslimer som för kristna.

Intervjun med Yehuda Hiss:

Annonser

Read Full Post »

I bland känns det som att gud håller ett alldeles särskilt vakande öga på mig.

Som häromdan, satt och slö-rewritade ett knäck av Magnus på Resumé om Dominika som had plåtats med en nätpyton av Caroline Roosmark till en kalender.

Tänkte tyst för mig själv att det här var väl knappast höjdpunkten på min 35-årig karriär som journalist, att sitta och rewrita den här Magnus-notisen.

Nåväl, några minuter senare får jag upp nedanstående rubrik  från Resumés nyhetsbrev i mejlen:

Känner mig träffad så klart och klickar med darrande hand på länken, samtidigt som jag funderar på hur de så snabbt kunna genomskåda mig.

Som tur var handlade det om Aftonbladets nyhet om Tiger Woods och hans äktenskapstrubbel.

Read Full Post »

 

adel

mord

Vad gjorde Aftonbladet utan adelskapet?
Men det är en bit kvar till det mest klassiska greve-löpet.

Leif

Read Full Post »

arm

hitler

Om el-experiment som resulterar i spasmer i armen rapporterar Aftonbladet. Det är inget nytt. Det gjorde man i Tyskland redan  på 30-talet.

Leif

Read Full Post »

Read Full Post »

Skrev några rader om Boströms artikel i Aftonbaldet häromdan. Nån kommenterade att brorsan var av en helt annan uppfattning.  Vet inte riktigt hur han hade läst, men tycker nog att det här var ovanligt klokt för att vara skrivet av min kära storebror. Håll till godo.

Det är inte lätt att förstå den israeliska regeringens utspel efter Aftonbladets artikel som anklagar Israel för att stjäla organ från dödade palestinier. Trodde premiärminister Netanyahu och utrikesminister Lieberman verkligen att de skulle få Reinfeldt och Bildt att ta avstånd från en artikel, kanske till och med be om ursäkt å Sveriges vägnar?

Så naiva är inte israeliska politiker, inte ens den ganska oerfarne Lieberman som i den liberala israeliska dagstidningen Haaretz anklagas för att ”fortfarande tänka i sovjetiska banor”, en ganska nedlåtande anspelning av journalisten Tom Segev på Liebermans bakgrund som invandrare från Ryssland.

Snarare tror jag att Israels regering reagerat med sin sedvanliga reflex: kalla all kritik av Israels politik för anti-semitism. Om någon påstår att Israel lemlästar palestinska fångar, utred det inte, tillbakavisa det inte, utan dräm till med att argumentet upprepar medeltida antisemitiska schabloner om blodtörstiga judar.

Detta är också den kritik som riktas mot Aftonbladet, tidningen borde ha förstått att man går i anti-semitistiska hjulspår och borde därför avhållit sig från att publicera artikeln över huvudtaget i avsaknad av bevis för att organstöld faktiskt bedrivs.

Det är dock inte orimligt att göra det möjligt för de förfördelade i en konflikt att vittna om hur de behandlas. Så gör den israeliska människorättsorganisationen B’tselem, som på sin hemsida återger – utan kommentarer eller genmälen, än mindre försvar från den israeliska armén – hundratals uttalanden av palestinier som säger sig ha utsatts för övergrepp vid vägspärrar, i förhör, i fängelse. Det är helt enkelt en del av arbetet för att försvara mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena, att ge röst åt dem vars rättigheter kränks dagligen.

En tidning, även en kultursida, är emellertid något annat än en människorättsorganisation, ett uttalande av förtvivlade och rasande föräldrar, en bild på en hopsydd kropp efter obduktion räcker inte för att publicera artikeln. Att historien dessutom är mer än sjutton år gammal – den utspelade sig 1992 – gör inte Aftonbladets publicering lättare att försvara.

Aftonbladet borde ha tagit sig tid att ta in synpunkter från den andra sidan, så att ord kunnat stå mot ord. Man kunde ha krävt svar på rimliga frågor: om palestinier, som fått tillbaka döda familjemedlemmar, hävdar att dessa bestulits på organ, varför utreder inte den israeliska regeringen saken? Är det ”standard procedure” i Israel att obducera alla som dött i militärens händer? Och i så fall, varför? Jag kan till och med änka mig att det finns en aspekt här som gäller familjernas rätt att få veta hur deras anhöriga dött. Men då måste också de berörda ge sitt godkännande.

Kenneth Hermele, ekonom och humanekolog vid Lunds universitet

(publicerat i Sydsvenskan)

Read Full Post »

Ok, var ska vi börja?

1. Boströms artikel är kass, han försöker komma undan med att publicera hörsägen om organstöld och sen låta israelerna förneka detta. Men vem har inte ägnat sig åt att göra en rubrik på lösa rykten?

2. Boström försöker bara hänga på sin gamla kassa story på en nyhetskrok i form av organskandalen i USA. Visst, men återigen, vem har inte försökt sig på det? I så fall kan du kasta första stenen.

3. Aftonbladets ansvariga utgivare Jan Helin har möjligen inte varit vuxen uppgiften.

4. Netanyahu och hans ministerkompisar i regeringen överreagerar. Herrarna är givetvis bekanta med den västerländksa pressfriheten som begrepp, idé och praktik. Killarna har trots allt läst en och annan akademisk poäng. Kritiken är rimligen riktad mot den inhemska opinionen. Det gäller för partierna i koalitionsregeringen att bevaka sina marknadsandelar.

5. Svenska regeringen gör rätt som tar det easy.

6. Men jag kan ha fel. Här kan du läsa utmärkta Cordelia, som har en avvikande mening.

Read Full Post »

Older Posts »