Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bob dylan’

Har varit utan dagstidning helt och hållet ett tag nu. Och det går bra, tack.

Innan dess hade jag Svd i ett par år, inte för att den är bättre än DN, men för att förpackningen förmedlade en känsla av förändring, tydlighet och att vilja något.

Har just läst dagens DN för första gången på länge och slås av hur mycket bättre den känns; rubriksättningen, bildbehandlingen, ämnena, presentationen och framför allt tydligheten och tempoväxlingarna. Som om tidningen andas över flera tidningsryggar.

Ett överraskande reportage av Dan Lucas med en engelsk pilot som flög igenom en ett askmoln nån gång på 80-talet stannar kvar i minnet.

Likaså Jan Falks porträtt om 30-årigen med jycken; ett roligt citat av Joni Mitchell som sågar Bob Dylan, Kulturens omslagsbild på de franska deckarförfattarinnorna.

Kul att läsa George Cederskog igen. Han intervju med Johnossi var av gammalt fint märke, informativt, djuplodande och överraskande. Särskilt kul att se att det går bra för grannpojken Ossi Bonde.

Cronan sparar jag till kaffet.

Apropå Cronan så omnämndes jag härförleden  som ”B” i hans tv-krönika. Känns inte bra att reduceras till en bokstav, Johan. Nästa gång vill jag vara ”min lille omskurne vän”, tack.

Nu återstår det för ekonomidelen att rycka upp sig.

(LA Times Joni Mitchell-intervju här.)

Read Full Post »

Read Full Post »

Read Full Post »

christmas_cover

Bob Dylan will release a brand new album of holiday songs, Christmas In The Heart, on Tuesday, October 13, it was announced today by Columbia Records. All of the artist’s U.S. royalties from sales of these recordings will be donated to Feeding America, guaranteeing that more than four million meals will be provided to more than 1.4 million people in need in this country during this year’s holiday season. Bob Dylan is also donating all of his future U.S. royalties from this album to Feeding America in perpetuity.

Mer info hittar du här.

(tipstack till Olle)

Read Full Post »

JWH

…så är inte Dylans I Dreamed I Saw St. Augustine direkt dålig.

Håll till godo.

Read Full Post »

DSC00501

                                 Foto: Josef Koudelka/Magnum Photos

Beyond here lies nothingDylans nya Together through life är en hypnotisk mollblues med George Reciles rullande trummor som motor och en bit in i låten hörs en enda gitarrton som bär hela ekipaget.

Det är lite oklart var någons stans som låten utspelar sig. David Hidalgos dragspel antyder ett texmex-fik, trummornas rumba doftar sydamerika, medan trumpetarna mer för tankar till låter ett zigenarband, liknande Josef Koudelkas foto på en zigenarorkester som som finns avbildad på skivomslagets baksida.

Men det man ska hålla lite extra utkik efter är Mike Campbells utsökta blues licks som dekorerar låten från första till sista ackord. Och framför allt vid 2:17 (2:12 på CD:n) händer det märkliga saker. Campbell överraskar plötsligt sig själv, gitarren förvandlas för några sekunder från en loj gungstol i mississippi till en svetslåga. Eller kanske till de där trumpetstötarna som fick Jerikos murar att rasa.

Utbrottet varar bara några sekunder, men tonen är som att ballongspränga ett hjärta företställer jag mig, så att hjärtat ditt kan slå lite friare och lite lättare.

Bra är inte ordet.

Read Full Post »

together-thru-life

Var inne på Pet Sounds och köpte Dylans nya, ”Together through life”. Stefan tyckte att Bruce Davidsons 50-talsbild på omslaget påminner om Levis-reklam. För egen del blev jag sugen på att köpa en stor amrikanare för att själv pröva på lite hångel i baksätet.

Stefan filosoferade att ungdomarnas uttryck ”hångla upp” antyder ett ojämlikt förhållande, där den ena utnyttjar den andra.

Begrep jag väl inte så mycket av, men nu var det egentligen plattan det skulle handla om.

Har hittills bara lyssnat tiotalet gånger på plattan, men bitvis låter det bättre än på länge, inte minst tack vare David Hidalgos blues- och cajundoftande dragspel.

Som vanligt är inte allt på plattan bra, här finns en och annan transportplatta. Men till och med på Dylans minst inspirerade plattor finns det alltid ett par grejor som gör det hela värt det ändå; på ”Empire Burlesque” var det Dark Eyes, på ”Knocked out loaded” var det Brownesville girl och på ”Under the red sky” Born in time.

Men det verkligen intressanta med nya plattan är Dylans framförande av sångerna, av texterna närmare bestämt. Trots att han skrivit texterna tillsammans med Grateful Deads Robert Hunter så sjunger Dylan orden så övertygande, så grundat i hans egen stil, i hans egen övertygelse, att det låter som om varje stavelse var skriven med hans eget hjärteblod.

Bra är inte ordet.

Read Full Post »

Older Posts »