Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröderna coen’

Var och såg bröderna Coens nya, A serious man, med Magnus.

Mycket roande och kul.

Inslaget av judar i publiken var påfallande stort, inte så konstigt med tanke på att filmen handlar om en judisk familj i USA på 60-talet.

Och visst kände jag mig i hebreiskalektionen, med den tragglande läraren inför en ointresserad klass. Min egen lärare, Heinz Säbel, må han vila i frid, brukade kasta krita på oss ouppmärksamma elever för att brista ut i ”Här sitter vi och trallar” i ett sista desperat försök att fånga vår uppmärksamhet. Och när inget annat hjälpte brukade Säbel uppgivet konstatera att ”ja, jag har i alla fall min lön”.

Och när barmitzva-pojken i filmen försöker läsa sitt avsnitt ur toran, omtöcknad efter att ha rökt en joint, minns jag hur jag själv höll på att svimma av nervositet och värme.

Israelerna har till och med döpt om filmen till ”En god jude”.

Å filmen är väl lika judisk som Isaac Bashevis Singers berättelser. Men samtidigt lika universell som varje bra berättad historia alltid är.

Själv roades jag särskilt av scenen där huvudpersonen  ligger och försöker sova. samtidigt som han tvingas lyssna till sin farbrors snarkande, vilket fick mig att minnas när pappa och jag delade ett hotellrum i Nürnberg nån gång på 60-talet. Farsan hade tagit med mig till den årliga leksaksmässan där, i en förhoppning, förmodar jag, att jag sedemera skulle börja jobba i hans leksaksfirma.

Men mässan var oändligt tråkig och dammig för en tonåring och det jag kommer ihåg bäst var att farsan sågade timmerstockar där på natten i det lilla trånga hotellrummet, samtidigt som jag låg och vände och vred mig.

Nån leksakshandlare blev det aldrig av mig i alla fall. Däremot är filmen väl värd ett besök.

Annonser

Read Full Post »

pet-sounds-stefan

                                   Pet Sounds-Stefan

Det är Pet Sounds-Stefans fel att jag känner mig som om jag vore John Turturro i bröderna Coens utmärkta långfilm Barton Fink, där en vänsterintelektuell judisk pojke från New York åker till Hollywood och drabbas av skrivkramp av femte graden.

Som sagt jag känner mig som Barton Fink och allt är Stefans fel. Idag berättade han nämligen att han följer bloggen dagligen och omedelbart smög sig en kvävande och krävande känsla av prestatonsångest på.

Nästa gång du är i krokarna så kan du väl titta in till Stefan och skrika nåt i stil med ”Get a life, punk!”.

Tack på förhand.

I morrn är det osäkert om jag får ur mig nåt. Å andra sidan kanske ni kära läsare skulle se det som en nåd att stilla bedja om.

Tills dess.

berntfink

                           Bernt Fink

Read Full Post »