Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘harry byrne’

Satt i godan ro på Djurgårdsfärjan medan en man i påfallande snygga gångkläder passerade. Såg ut som 70-talsklipparen Peter Gyllenhammar tänkte jag ett ögonblick och försjönk sen i mina egna funderingar.

När vi skulle gå av färjan kom mannen fram till mig och frågade om det var jag som var Bernt Hermele, vilket jag rimligen inte kunde förneka.

Och jodå det visade sig att mannen var Peter Gyllenhammar och nu var han mäkta upprörd över att jag tidigare skrivit det här på Dagboken.

Gyllenhammar tyckte att jag borde skämmas. Det tyckte inte jag. Så där höll vi på ett tag. Sen gick han.

Upplivad tog jag en sväng förbi puckeln och kollade in några bilder av Dawid, som nu säljs för 999 kronor fram till och med söndag på Galleri Kontrast. Sen kommer de att kosta 3.000 kronor på Åmells.

Var väl inspirerad av att igår på Sibyllegatan ha sprungit på min gamla skolkompis Bruno Ehrs, numera etablerad fotograf som dessutom tydligen gått och blivit hovfotograf. Nåväl, jag vände på klacken och slog följe med Bruno till utmärkta antikvariatet Antiqua. Sen vidare till Malmen, där Joakim Strömholm och Harry Byrne hade vernissage på en fin utställning med gamla punkbilder från när det begav sig. Anders Petersens kramande ungdomar berörde särskilt.

Efter ett par starköl hängde Bruno med hem och Bowmoren fick komma ut och lufta sig. Gott och rökigt.

Bruno och jag har träffats regelbundet i snart fyrti års tid, det vill säga vi har träffats vart annat år. Men trots det – eller kanske tack vare – så blir samvaron med Bruno alltid lättsam och otvungen. Nu funderar vi på att bryta vanan och kanske ses redan till sommaren på Gotland.

Annonser

Read Full Post »

20091027019

Harry Byrne – mannen, myten, musiken

Vissa har det, andra inte. Steve Earle har det definitivt. Vi snackar auktoritet. Mannen steg ikväll upp på scenen i Filadelfiakyrkan vid nio blecket och från den stunden hade han publiken  i sin hand, för att behålla oss där kvällen ut.

Konsertens smärtsamma hjärtpunkt var så klart ”Goodbye”, utsökt spelad, utsökt sjungen, som han skrev för femton år sedan.

– Den första låt jag skrev nykter.

Annars var det mycket Townes Van Zandt, från nya plattan.

– Townes sa att det finns två sorters musik; blues och zip-a-dee-doo-dah och det här är ingen jävla zip-a-dee-doo-dah.

Mycket blues blev det, en hel del munspel och ta mig fasiken om det inte mellan varven lät en hel del Vreeswijk också.

Det här var den första av fyra konserter som Harry Byrne arrangerar i magnifika Filadelfiakyrkan som tar 2.400 sittande.

Håll utkik efter Heather Nova den 13 nov,

Read Full Post »