En av kollegorna kom att tänka på en del händelser i början av 70-talet – några sommardagar då man helst hade velat vara på Gotland – åtminstone om man var Liv Ullman, som hade skiljt sig från sin norske läkare och just fött dottern Linn.
Problemet var att hennes stora kärlek Ingmar Bergman hade övergivit henne för en ny lusta, ett ungt och störtbegåvat stjärnskott som han satt under sitt magiska dompterande på Dramaten.
Liv Ullman och lilla dottern Linn kunde inte få komma till Fårö för han hade just övertalat sin nya älskarinna att de två skulle åka dit, fullständigt ensamma, bara de två. Inpräntade han allvarligt för den snörvlande Liv, som naturligtvis gick helt i däck.
Varje dag ringde IB till sin nyfödda lilla dotters mor i Oslo och berättade vad han och Malin gjorde och hade gjort under dagen, under kvällen, under natten. Han ringde flera gånger om dagen för att tillfredsställa sina sadistiska lustar.
Med dessa minnen tyckte vi att det är märkligt att det just blev Linn som ”räddade Bergmans Fårö-recidens”.
Verkligheten överträffar som alltid dikten. Ja, gud om man vore journalist.
Olle Wästberg
