Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘john’

abbey

På lördag, 8 augusti kl 10.00, är det 40 år sedan en av historiens mest kända bilder togs. Fotografen Iain McMillan stod på en trappstege i en gatukorsning vid Abbey Road i London. På övergångsstället framför honom gick under den tio minuter långa sessionen Paul, George, John och Ringo fram och tillbaka.

Det sa bara klick, och så var den historiska bilden ett faktum.

Det var sista inspelningsdagen för The Beatles i den legendariska EMI-studion och när albumet släpptes 26 september 1969 blev bland annat omslagsbilden på de fyra tidvis sönderanalyserad. Paul var död var en av spekulationerna, han gick ju barfota- en klassisk österländsk symbol för döden.

Allt i den odödliga bilden nagelfors. Snart avslöjades vem mannen bredvid polisbilen i bakgrunden var. Han hette Paul Cole, en amerikansk turist och väntade på sin hustru som var inne på ett närliggande museum. Först ett år senare blev han själv varse att han fanns med på omslaget. Han hustru spelade orgel och skulle lära sig låten ”Something” från skivan och hade LP-omslaget framme. Döm om hans förvåning, som det heter. Själv var han inget Beatles-fan. Han dog februari förra året, 96 år gammal. Då bodde han i Barefoot Bay i USA. Paul i Barefoot. Allt går igen…

Leif

Read Full Post »

 Tänk om jag blott för en dag skulle kunna få låna Vince Gills röst. Tror inte det finns nån idag levande person som har en mer rörande och berörande röst än Vince.

Det är extra kul med Vince, med  tanke på att han är en countrysnubbe. Men rösten hans är så långt ifrån country, hästar, dammiga vägar, barer, slagsmål och the wild west. I stället har mannen, som inte är direkt liten, en ängels röst, så som man föreståller sig att de sjunger däruppe i himlen; ljust, otvunget, rent, som ett skarpt och strålande solljus som silas genom molnen.

Och aldrig har väl den gode Vince sjungit vackrare än på den här hyllningskonserten för Brian Wilson.

Låten är ”The warmth of the sun”, som Brian skrev i november 1963, några timmar efter att John F Kennedy mördats. Låt oss hoppas att ingen kommer att behöva skriva en liknande sång för Barack Obama.

Read Full Post »

johnkallstromomagnustholen_redigerad-1

 Inte särskilt vackert, men tyvärr ack så sann.

Kan vara bra för våra barn att få se och för deras föräldrar att känna till.

Stureplansprofilen John Källström och Champagnekungen Magnus Tholén.

Magnus har sedan dess talat ut här:

 http://www.realtid.se/ArticlePages/200901/27/20090127090019_Realtid736/20090127090019_Realtid736.dbp.asp

Plåtade gjorde utmärkta fotografen Pavel Maira.

Read Full Post »

lånade the band-boxen av micke.

43 spår och allt är väl inte guld, men mycket är mycket bra och en del är överjälvligt bra.

fantastiskt skickliga musiker på piano, orgel, bas, trummor och elgitarr.

tre särpräglat underbara röster.

en energi, en pigghet, en karneval av musikaliska bergochdalbanor och karuseller som ibland gör att man nästan ramlar av stolen.

bra låtar och fantastistiska texter

allt det här och mycket mer bjuder Richard Manuel, Garth Hudson, Rick Danko, Levon Helm och låtskrivaren Robbie Robertson på.

men det som verkligen knäcker mig är deras mästerverk The Weight, en låt som Robertson skrev 1968.
här har producenten john simon – vad gör det geniet idag? – tämjt de här fem vildhingstarna till att spela en stram tillbakahållen fuga a la bach


arrangemanget är asketiskt, i stället för neon, blinkande lamopor, karuseller och sockervadd bjuds vi här på ett bibiliskt landskap i svartvitt, fårö, bergman.

robertsson knäpper bara på en akustisk gitarr, manuel struttar entonigt på pianot, hudson genialiska orgel finns inte ens med, enda extravagansen är ett fett eko på helms pukor

annars är det de särpräglade rösterna som bär fram låten

helm och danko turas om att ta hand om solostämman, medan den bästa av de bästa, richard manuel, bara körar i refrängen, men gör det så överjävligt bra att han ändå lyckas blåsa de andra två av banan

när de 1970 (eller var det 71?) kom till konserthuset i stockholm satt både micke och jag i publiken och njöt och båda minns vi robertssons svar när publiken började skrika requests:

”We´re gonna play them all!”

http://www.youtube.com/watch?v=XY_5JOEmFK0

och en  liveversion:

http://www.youtube.com/watch?v=2-xQoNDFwlE

Read Full Post »