Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘p1’

Varför är det alltsomoftast som nyhetsjournalistiken sätter punkt just när det hettar till och blir intressant?

När sista frågan och sista svaret är avfyrat är intervjun över, det må vara i Rapport, Ekot eller Gomorron Världen, men det är oftast då som intervjun borde börja, frågorna som komplicerar, nyanserar och ställer på sin spets borde börja ställas.

Senast hände det i söndags när Godmorgon Världen i P1 gjorde en bra uppföljning på Ilmar Reepalu-tjafset under rubriken ”Vem är antisemit?”

Maciej Zaremba var som vanligt sansad och bra.

Men Petter Larsson, som i Aftonbladet beskrivit Svante Weylers Reepalu-kritiska krönika ”som ohotat lågvattenmärke”, får sista ordet i inslaget och ska sammanfatta om debatten om Reepalus magplask – att i Skånskan jämställa sionism och antisemitism, att uppmana judiska församlingen i Malmö att vara mer aktivt Israel-kritiska apropå att hatbrotten mot judar i Malmö ökar och att en del familjer till och med känner sig tvingade att flytta – när Larsson allstå ska sammanfatta debatten så konstaterar han beklagande att folk som vill kritisera Israels förtryck mot palestinierna i fortsättningen kommer att bli försiktigare och känner att de trampar på ”ännu mer minerad mark” och ”man kommer att skrämmas att uttala sig oerhört mycket mildare”.

Ja, då är det ett bra exempel på att journalisten borde ha stekt stora delar av inslaget för att i stället borra vidare i Larssons grumliga funderande.

Här några frågor som Larsson borde ha fått:

1. Vad har Reepalus uttalande mot Malmös judar med kriget i Palestina att göra?

2. Om folk vill vrida debatten dithän, till kriget i Palestina, är det medias fel som uppmärksammade Reepalus uttalande?

3. Tycker Larsson alltid att allt som rör judar i Sverige ska landa i en diskussion om Israel?

Nåväl, med såna vänner som Larsson behöver Reepalu inga fiender.

Här kan du lyssna på inslaget, börja vid 23:00, slut 36:00.

Annonser

Read Full Post »

Lyssnar på Annika Borg och Tankar för dagen på P1. Hon har ett bra och direkt tilltal och som alltid kloka tankar, den här gången om varför vissa vågar stå upp för det rätta i onda tider.

Får mig att tänka på när jag häromveckan printade ut mitt flygbiljett till Israel, som jag bokat på Sabra Express.

Olle hade vänligheten att plocka upp den ur skrivaren och droppa den på mitt bord med kommentaren ”Så du reser med Sabra och Shatila?”.

Blev faktiskt en smula tagen på sängen av den ordvitsande kollegan och tvingades tänka efter.

Hur var det nu igen? Sabra och Shatila var två palestinska flyktingläger i södra Beirut under inbördeskriget och den israeliska ockupationen 1982. Israels dåvarande försvarsminister Ariel Sharon tillät falangisterna, den kristna milisen,  att gå in i lägren och mörda hundratals palestinska flyktingar.

Det här hände den 16 och 17 september 1982.

Nåväl, att jag som svensk jude skulle ha nåt ansvar för den här massakern är en lika intressant som totalt felaktig uppfattning. Ungefär som om svenska kristna som åker till USA ska hållas ansvariga för Vietnamkriget.

Han tänker bra men fel ibland, den gode Olle.

Gomorron.

Här kan du lyssna på Annika Borg.

Read Full Post »