Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plura’

Var och såg Eldkvarns traditionella julspelning, den här gången på Göta Källare. Utmärkt, tajt, samspelt och alldeles lagom högt.

Dessutom utvecklas Plura som estradör för att nu inte stå Evert Taube särskilt långt efter. Taube rumsterade som bekant om på Gröna Lund på somrarna och kunde ta en rätt trist låt i besittning, förkroppsliga den och omfamna den så att den blev bra.

På samma sätt jobbar Plura. Blues för Bodil Malmström är till exempel en rätt tradig låt på plattan, men lajv blir den just levande och bra.

Har sett Eldkvarn ett par tre gånger och Kärlekens tunga är alltid konsertens höjdpunkt, så ock denna gång.

Kanske gillar den låten lite särskilt för att jag intervjuade Plura för ett radioprogram som hette Radioapparaten och gick i P3 på eftermiddagarna. Jag var frilans, så kallad Nagra-slav, och intervjun gick väl som intervjuer brukar. Det vill inget speciellt varken blev sagt eller frågat.

Hursom in kommer en kille som Rille och som jag kände ytligt genom CG. Rille hade rekalmbyrå och kom ner till studion för att visa upp ett förslag till omslag för pojkarna från Peking. Rille hade slagit till med något rätt vågat, en kvinnlig fotomodell plåtad i motljus, en bild som kändes mer som en samlingsplatta med 60-talssoul än detta småproggiga rockband.

Plura hummade och harklade sig, Rille försökte sälja in sin idé så gott det gick, Plura rullade med ögonen och var uppenbart oförtjust. Då vänder han sig plötsligt till mig, Nagra-slaven, och vill veta min uppfattning.

Uppfattningen hade jag som sagt klar för mig, men Rille var trots allt en kompis, om än avlägsen, men eftersom jag alltid lidit av nån slags tourettes så dissade jag taskigt nog Rilles förslag. Jag kan fortfarande minnas hans sårade blick inför mitt förräderi.

Så här 21 år senare är jag skyldig dig en ursäkt, Rille.

Grabbarna valde i stället följande omslag, vilket i sanningens namn inte blev så rasande lyckat det heller.

Read Full Post »

På väg till jobbet idag blev jag erbjuden en gratisprenumeration på DN i en månad, no strings attached. Sa givetvis ja direkt, dels för att jag inte haft DN på ett tag och dels  för att jag saknat att läsa vad Cronan retat upp sig på den här veckan.

Läser Pluras Svart Blogg-bok som givetvis är utmärkt, liksom allt annat den mannen företar sig, om det så är musik, mat eller skrivande. Läser till min stora tillfredsställelse – och icke obetydliga avund – att han rättmätigt hyllar Cronans TV-krönikor.

Är inne på mitt andra ex av Pluras bok, den första glömde jag antingen på Reggev eller så i Mats tvillingvagn, osäkert vilket. Jag till att köpa en ny på den trevliga boklådan som ligger på Götgatan ner mot Medis av den alltid lika trevligt melankoliske butiksinnehavaren.

Nåväl, var var vi? Jo, Pluras bok. Sitter alltså i T-banan och läser en bit där de befinner sig i ett snöigt Österlen och de funderar på att åka och hälsa på Lundell, men avstår, för Lundell är Lundell och ska jag stiga av och slåg igen boken, men nåt bokmärke finnes icke, och nåt hundöra vill vi inte ha, trots att det är en pocket.

Börjar då se mig om efter en papperslapp, glasspapper, vad som helst, men hittar inget. Å i plånboken är de enda papperslapparna sedlar och fotografier på barnbarnen och de vill jag inte slita på nån av dem.

Då faller i alla min blick på min vänstra hand där jag bär en alldeles färsk DN. Ritsch ratsch så var det bokmärket fixat.

Read Full Post »