Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘simon’

20090827072

Ishtar, Simon och Kim – redo att cruisa

Ikväll var det folksamling utanför Björns Trädgård. Ungdomar med brädor, tänkte det var nån slags tävling på gång, men de flesta höll sig ute på gatan och nästan ingen åkte.

Visade sig var ungdomarnas motsvarighet till guidade turistvisningar av söder i Stieg Larssons fotspår. Varje torsdag åker longboarden fram och så gruppcruisar de i bästa penionärsanda.

Kanske finns det lite hopp i alla fall för det uppväxande släktet.

Annonser

Read Full Post »

padda

                                       Citroën DS, ca 1970

Såg en Citroen Padda häromdan i fint skick. Kom att tänka på min egen Padda som under några somrar skänkte mig stor glädje när vi var ute och finåkte över de halländska fälten.

Numera är Paddan förpassad till de sälla jaktmarkerna, men bilen kan jag lik förbaskat sakna. Det intressanta är att jag varken har behov eller ens råd med sagda bilskrälle.

Är förmodligen en bra illustration till det som Carl Johan De Geer skriver i sin utmärkta bok Jakten mot nollpunkten, som bland mycket annat handlar om just kommersialism och konsumism korskopplar till längtan och åtrå.

För övrigt kanske den mest lättlästa och intressanta bok jag läst på år och dar. Sen att den handlar om den så kallade formbara perioden i mitt liv på 50- och 60-talen gör ju inte boken ointressantare.

Många av de grejor som jag gillade då – Sounds of Silence med Simon & Garfunkel, Fiat 600 och skafferier – gillar jag fortfarande.

Läs boken.

Read Full Post »

Har varit först på gaygala och sen blogg-gala och gjort RealTV.

På gaygalan blev det kul intervjuer med Gustav Skarsgård, en smula plågad av sitt arv, inredningsbögarna Simon o Thomas, vi snackade bl a åsnesex, och Marit Bergman som var mycket kul.

På blogg-galan intervjuade jag Niklas Strömstedt på damtoaletten, till både Niklas och tjejernas stora förtjusnng

Hela härligheten och mycket mer kommer under morrondan att läggas ut på realtid.se

När det gäller nassarna skrev en kompis  att han ungefär i samma ögonblick som jag såg nassarna på Götgatan så hade han vandrat runt på ett museum i Berlin över nazismen och tänkt ungefär samma tankar som jag om kraschen 1929 och Hitlers maktövertagande 1933.

 Scary stuff.

För övrigt känner mig lite bättre till mods idag.

I morron kommer för övrigt mitt  utlovade Lundell-epos i Expressen, tack vare utmärkte redaktören Joel Holm som ringde och bad mig skriva. Snart kan jag tycka till om vad fan som helst.

Här hittar du vinnarna på gaygalan:

http://www.qx.se/gaygalan/

Å här hittar du blogg-galans vinnare:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4312226.ab

Read Full Post »

lånade the band-boxen av micke.

43 spår och allt är väl inte guld, men mycket är mycket bra och en del är överjälvligt bra.

fantastiskt skickliga musiker på piano, orgel, bas, trummor och elgitarr.

tre särpräglat underbara röster.

en energi, en pigghet, en karneval av musikaliska bergochdalbanor och karuseller som ibland gör att man nästan ramlar av stolen.

bra låtar och fantastistiska texter

allt det här och mycket mer bjuder Richard Manuel, Garth Hudson, Rick Danko, Levon Helm och låtskrivaren Robbie Robertson på.

men det som verkligen knäcker mig är deras mästerverk The Weight, en låt som Robertson skrev 1968.
här har producenten john simon – vad gör det geniet idag? – tämjt de här fem vildhingstarna till att spela en stram tillbakahållen fuga a la bach


arrangemanget är asketiskt, i stället för neon, blinkande lamopor, karuseller och sockervadd bjuds vi här på ett bibiliskt landskap i svartvitt, fårö, bergman.

robertsson knäpper bara på en akustisk gitarr, manuel struttar entonigt på pianot, hudson genialiska orgel finns inte ens med, enda extravagansen är ett fett eko på helms pukor

annars är det de särpräglade rösterna som bär fram låten

helm och danko turas om att ta hand om solostämman, medan den bästa av de bästa, richard manuel, bara körar i refrängen, men gör det så överjävligt bra att han ändå lyckas blåsa de andra två av banan

när de 1970 (eller var det 71?) kom till konserthuset i stockholm satt både micke och jag i publiken och njöt och båda minns vi robertssons svar när publiken började skrika requests:

”We´re gonna play them all!”

http://www.youtube.com/watch?v=XY_5JOEmFK0

och en  liveversion:

http://www.youtube.com/watch?v=2-xQoNDFwlE

Read Full Post »