Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stefan’

Mats och tvillingarna framför La Petite Boulangerie

Håller mig för det mesta norr om Folkungagatan. Ingen särskild anledning, det har bara blivit så.

Främsta anledningen att söka sig söder om Folkungagatan har hittills varit Stefan och Calle på Pet Sounds och mina söndagspromenader med Mats och tvillingarna.

Men i veckan adderas en ny attraktion värd namnet. Då öppnar nämligen Bosse sitt La Petite Boulangerie, tillsammans med sin partner från Turkiet, som jag tyvärr glömt namnet på.

Här kommer man kunna fika, äta goda kakor och köpa finfint matbröd, inte såna där fula brända oformliga surdegsbajskorvar som blivit så populära på sistone utan bröd som är vackra att titta på och goda att äta av.

Extra plus också för vacker konst på väggarna av greken Matheo Yamalakis, som gjort fina teateraffisher från 60-talet.

Bosse är värd en egen mässa. Återkommer.

Annonser

Read Full Post »

ebbaf

Foto: Robert Henriksson

Var inne en vända på Pet Sounds och Stefan var på semester, förmodligen uppe i Roslagen.

Nu gjorde inte det så mycket, för Kalle till att göra en espresso, vilket är mer än vad snål-Stefan  nånsin orkat med. Å vad snackar man då om när man är inne på Pet Sounds? Jo, musik förståss. 

Vet inte vad det beror på men just nu har jag fastnat för Deep down med Ebba Forsberg och Jungleland med Bruce Springsteen.

Å i stället för att orda om låtarna kan du lyssna själv.

Först Ebba på Spotify:

http://open.spotify.com/track/14d4XpqUc6i9shO1XaYD1E

Åsså Broos från 75:

Men om jag ändå får orda lite så älskar jag Forsbergs underbart släpiga sätt att framför låten, som en blandning av Lennons I´m so tired å kanske nåt med The Band, till exempel The night they drove old Dixie down. Dessutom en superbra och superdeppig text som ändå mot slutet förmår att lätta en smula på det strypgrepp som tillvaron plägar att ta oss alla i till och från.

Och så Jungleand då, denna överromantiskt episka visa med tempobyten och allt, liksom i technicolor, med extra allt så att man nästan storknar. Kanske inte Springsteens bästa låt på Born to run-plattan, men ändå den som berör mig mest. Åtminstone just idag.

Å ett extra tack till Kalle för javat.

Read Full Post »

pet-sounds-stefan

                                   Pet Sounds-Stefan

Det är Pet Sounds-Stefans fel att jag känner mig som om jag vore John Turturro i bröderna Coens utmärkta långfilm Barton Fink, där en vänsterintelektuell judisk pojke från New York åker till Hollywood och drabbas av skrivkramp av femte graden.

Som sagt jag känner mig som Barton Fink och allt är Stefans fel. Idag berättade han nämligen att han följer bloggen dagligen och omedelbart smög sig en kvävande och krävande känsla av prestatonsångest på.

Nästa gång du är i krokarna så kan du väl titta in till Stefan och skrika nåt i stil med ”Get a life, punk!”.

Tack på förhand.

I morrn är det osäkert om jag får ur mig nåt. Å andra sidan kanske ni kära läsare skulle se det som en nåd att stilla bedja om.

Tills dess.

berntfink

                           Bernt Fink

Read Full Post »

screenhunter_02-mar-06-2100

Det är lätt att svika förtroenden, men det är lika lätt att ge förtroenden där inga borde ges.

En som begrep det  här var borgarrådet Hjalmar Mehr, pappa till journalisten Stefan.

Nån gång på 70-talet lär Stefan försökt pressa sin pappa på ett förtroende som gällde något kontroversiellt politiskt beslut som ännu inte var fattat och då lär Hjalmar ha svarat:

”Jag har inget problem att att berätta det här i  förtroende för dig, utan problemet är de som du berättar det här i förtroende för.”

Read Full Post »